vattenliljans doft är död nu, och blomstrans glitter på mjuka löv försvunnet, uttorkat västanvinden sörjer i sus och vågor mot strandens längtan, klippor störtar jag som var i våren är i höstens borttynande nu vänder mig bort fjärran hanegäll fyller min dröm, så svart, så nära vaknar till ett stilla regn
Olle Olofsson var en ung, men inte helt oerfaren, lagens representant och denna dag hade han kommit resande från Östersund och befann sig nu i det provisoriska förhörsrummet hos pastorn i Myssjö. Poliskommissarien stirrade på den unge misstänkte och kände att irritationen redan började nå bristningsgränsen. Trots flera försök verkade det stört omöjligt att få…
Det är inte bara det att jag ligger på golvet med rosa utsvängda byxor, jag glittrar också spefullt med ögonen som för dagen är försedda med intensivt blågnistrande kontaktlinser. I fickan har jag mitt gosedjur och min hjässa skiner som ett nybonat golv. Å, detta rakade huvudmode! Vilken lättnad, vilken lycka! Alla mina tankar –…
Först hade jag tänkt skriva ett brev. Det kunde ha börjat med att jag betygade hur mycket hon betytt för mig. Att hon var en underbar och fin människa, en som verkligen var värd kärlek. Jag såg till och med framför mig hur jag bifogade en ros i kuvertet, hon älskade rosor. Men längre än…
Om du tar tag i en stolpe med ena handen och sträcker ut armen. Därefter går runt på armlängds avstånd. Då kommer du förstås tillbaka till utgångspunkten efter ett varv. Samma plats. Samma du. Den dunkle Herakleitos skulle nog inte hålla med oavsett att det inte handlar om en flod som hela tiden flyter och…
Kalhuggarmarodörerna har visserligen märkt ut stigen, lämnat högstubbar, och därmed på ett sätt bevarat den, men ändå, när jag går leden som förr slingrade genom den täta, gamla skogen ner mot ån, synes mig allt märkligt förändrat. Och trots att jag känner igen varje steg jag tar, en vattenfylld håla, en rotformation man måste kliva…
En artikel i Östersundsposten förvarnade om en comeback-spelning på Jazzköket den 13 november. Det blev ett gig med mersmak! Att det över huvud taget blev en spelning var kanske lika förvånande för publiken som det var för oss – vi trodde ju att vi lagt ner bandet. Vi repade några gånger i Stugun och tyckte…
Granarna går inte att räkna, de är för många. Man tröttnar innan man nått hundra. De säger ingenting, men ingen lyssnar väl så noga heller. Kanske skriker de på granars tysta vis. Fast om de hade något att säga. Nej, det vore förmodligen bara struntprat, grantramsflams Tallar är bättre än granar. De har längre barr…
”Sjätte dagen fiskade jag i älven en sen eftermiddag. Satt först en timme säkert och bara iakttog vattnet. Flödet, strömmarna, djupkanalerna, tänkbara höljor, stenar, vadmöjligheter, bligade i flugasken, tänkte mig en större fisk nu, tunna grå moln, vindstilla, sätter upp spritköket, vatten, kaffe, hårdbröd, här kan jag övernatta, kommer att sova gott med bruset utanför…
Mångräset darrar i älvdansens natt, ur mörkaste skogen hörs trollens skratt. Någon tråder en dans genom trollens skog, det är han vars hjärta älvorna tog. Hans drömmar skimra som skymningsregn, och man hör honom sjunga igen och igen, i sitt sinnliga sorgerus. Han kvider de galna toners sång, trollbundna håller han skogsrån med tvång, i…