Om du tar tag i en stolpe med ena handen och sträcker ut armen. Därefter går runt på armlängds avstånd. Då kommer du förstås tillbaka till utgångspunkten efter ett varv. Samma plats. Samma du.

Den dunkle Herakleitos skulle nog inte hålla med oavsett att det inte handlar om en flod som hela tiden flyter och förändras och därför ständigt både är densamma och ändå inte. Och visst har han rätt, den fragmentariske.

Kanske du håller med i princip, men invänder att förändringen är så liten att den är försumbar. Det har ju trots allt inte ens förflutit en minut. Och inte har det hänt just något alls med dig eller platsen. Det ligger självklart något i det. Men din anmärkning är giltig endast under förutsättning att du avskurit dig från världen och inte tänker på dig själv som en organisk, moralisk, politisk del av världen och hela tillvaron.

För på mindre än en minut har människor dödats i Syrien, kvinnor våldtagits, barn dött av fattigdom, tiggare på våra gator sträckt ut sina händer och.. ja, du fattar. Jag behöver inte fortsätta.

Ta tag i en stolpe ute på gatan, gör en cirkelrörelse och tänk på Herakleitos giltighet. Vad göra?