vattenliljans doft är död nu, och
blomstrans glitter på mjuka löv försvunnet,
uttorkat

västanvinden sörjer
i sus och vågor mot strandens längtan,
klippor störtar

jag som var i våren
är i höstens borttynande nu
vänder mig bort

fjärran hanegäll fyller min dröm,
så svart, så nära
vaknar till ett stilla regn