när jag går stigen
Kalhuggarmarodörerna har visserligen märkt ut stigen, lämnat högstubbar, och därmed på ett sätt bevarat den, men ändå, när jag går leden som förr slingrade genom den täta, gamla skogen ner mot ån, synes mig allt märkligt förändrat. Och trots att jag känner igen varje steg jag tar, en vattenfylld håla, en rotformation man måste kliva…