Den här dikten lite längre ner översatte Arthur Magnusson direkt från armeniska och den publicerades i Ny Dag den 27 januari 1951. En del rader kan tyckas vara aktuella även idag, eller hur?
Så här har jag bland annat skrivit i min kommande levnadsteckning av Arthur:
“Att Arthur var en språklig begåvning står utom allt tvivel. Denna kombinerades med en oerhörd envishet och arbetsmoral. På så vis kunde han således mest på egen hand lära sig en mängd språk. Tyska klarade han av via Hermods i femtonårsåldern, engelska förekom under de två åren på Brunnsviks folkhögskola 1925-27. I övrigt tragglade han sig fram, gjorde egna lexikon i anteckningar, försökte hitta grammatikböcker. Att han som förste svensk på 1950-talet kunde direktöversätta från ett så ovanligt språk som armeniska, är inget mer än en beundransvärd bragd. I dagböckerna kan man följa hans idoga arbete, dag för dag. ”Arbetade med armeniska”, kortfattat och lakoniskt. Det enda som tycks ha hjälpt honom är en rysk ordbok som han köpte från Fritzes förlag och som enligt dagböckerna anlände lördagen den 26 november 1949. “
Fortsätt läsa “Aktuell dikt?”