Den 9/11 ledde jag ett scensamtal med den norska krimförfattaren Hanne Gellein och Sara Strömberg från Sverige. Arrangör var Föreningen Norden. Det blev en intressant eftermiddag med mycket skratt och eftertänksamhet.

Så här beskrevs det efteråt av föreningens Jan Molde:

”Gränslöst spännande på biblioteket!

Bibliotekets samlingssal var i det närmaste helt fullsatt i lördags då de bägge författarna Hanne Gellein och Sara Strömberg intog scenen för ett samtal om ”nordisk noir” tillsammans med Magnus Ottelid, också han författare, som samtalsledare.

Den norska författaren Hanne Gellein, som numera bor i Östersund, har skrivit tre deckare där handlingen till största delen utspelar sig i Trondheim. Sara Strömbeg har skrivit tre deckare som alla utspelar sig i Jämtlands glesbygd.  Bägge författarna speglar skillnaderna, eller om så vill motsättningarna, mellan stad och land. Hanne med staden (byen som det heter på norska) som utgångspunkt och Sara med glesbygden i västjämtland som utgångspunkt. Både Hanne och Sara har valt kvinnliga huvudpersoner. I Hannes fall rättsläkaren Silje Andersen, en ganska vanlig kvinna till skillnad från de machomän som är huvudpersoner i många andra norska deckare. Huvudpersonen Vera Bergström i Sara Strömbergs böcker kan däremot inte kallas särskilt vanlig. Hon är mer av en ”outsider” som knappast uppfyller gällande kvinnliga ideal. Vera är, i likhet med sin upphovskvinna Sara, journalist.

– Det var liksom enklare att välja en karaktär med samma bakgrund som jag själv, berättar Sara. Jag kan ju jargongen. Både Hannes och Saras huvudpersoner är moraliskt tveksamma. De rör sig ofta utanför lagens gränser.

 Sara berättar att en del gamla kollegor lämnat kommentarer som ”så här skulle det aldrig gått till på LT”. Nej, men jag skriver ju deckare. Då måste det bli spännande, brukar Sara svara dem.

Både Hannes och Saras böcker kretsar kring historier och skeenden som känns väldigt aktuella, både i Norge och i Sverige. De tar liksom tempen på samhällsklimatet på båda sidor gränsen.

Hannes böcker har sålt bra i hela Norge och ännu fler har tagit del av dem som ljudböcker. De är dock ännu inte översatta till svenska. Det hoppas åtminstone jag att de blir inom kort. Att läsa litteratur från andra sidan gränsen kan lära oss mycket om förhållandena och tidsandan där. Men självklart går det alldeles utmärkt att läsa dem på norska. Visst kan det ta en stund innan man kommit in i språket och klurat ut en del skillnader i betydelsen av ord som kan låta lika på svenska och norska. Men när man väl tagit sig över den lilla tröskeln har man mycket roligt framför sig.

Och roligt hade vi alla på biblioteket. Både Hanne och Sara har en härlig och smittande humor.

De läste bägge några korta avsnitt från sina böcker. Att de är goda stilister med förmågor till fina miljöskildringar blev väldigt tydligt för oss alla i publiken. Jag är säker på att många som ännu inte hunnit läsa deras böcker inom kort kommer att ha dem på nattygsbordet.

Samtalet kom också att kretsa kring gränser. Både den fysiska och formella riksgränsen som ju under senare år har blivit alltför tydlig och markerad och gränser på det mentala planet. Bland annat om hur gränserna har förflyttats kring vad som får sägas och uttalas. Författarsamtalet hade anordnats av Föreningen Norden i Jämtland, Studieförbundet Vuxenskolan och Östersunds bibliotek. Ordföranden i Föreningen Norden Jämtland, Håkan Larsson, avrundande stunden på biblioteket med att poängtera att det nordiska samarbetet nu är viktigare än någonsin.”