På tal om detta med klass

Utdrag ur en kommande novell:

”Håkans mormor hade varit på strumpfabriken, morfar järnvägsarbetare, farfar dog ju tidigt i en arbetsplatsolycka på ett bygge, farmor försörjde sig och barnen som sömmerska och hon städade åt fint folk. Hans mor och far hade i efterkrigstidens optimism försökt bryta med detta, bli medelklass, strävade uppåt, ville bli moderna.2011-05-09 19.38.30

För morfar hade det alltid varit en fråga om han skulle rösta på sossarna eller kommunisterna, men mamma hade tidigt förklarat att pappa var tjänsteman och då röstade man på folkpartiet. Det var något underligt med det där, ett slags avståndstagande, ett förnekande av var vi kom ifrån. Håkan kunde minnas det från barndomen som en plötslig stramhet i luften när politik kom på tal. Han mindes inga regelrätta gräl, bara morfars aningen höjda röst någon julafton, och mamma som försöker bjuda lite mer mat eller dricka, eller om hon ropade att nu ska det bli paketöppning. Mormor sa inget vid sådana tillfällen, men Håkan visste vad hon tyckte, hon var nog rödare än morfar till och med. De hade ju haft sina samtal vid äppelmoskokningen eller blåbärsplockningen, hon och han.

Håkan lärde sig något om klass av henne, om att veta sin plats och var han skulle ha sina sympatier. Allt eftersom tänkte han på det som en inre kompass, nålen skulle passas in i det röda fältet, format som en pil, då visste man att det var rätt håll.

Så detta med att börja på Kockums, strunta i studentexamen, det var en markering, ett sätt att följa kompassriktningen. Han hörde inte hemma bland studenterna och inte på universitet, skit samma om han hade läshuvud. Det här var något som behövde utforskas, prövas. Det var som om han hamnat i kläm mellan framför allt mammas ivriga strävan efter något bättre, modernare, finare, och det självklara och enkla som präglade hans mor- och farföräldrars sätt att förhålla sig till livet. Han bar en underlig kluvenhet inom sig som han just nu inte kunde hantera på annat vis än att byta riktning.

Mormor stödde honom. ”Var och en blir salig på sin tro”, brukade hon säga. Och hon hade med stor tydlighet tillagt att han alltid kunde ändra sig senare om han ville, för hon var definitivt inte mot kunskap eller utbildning, tvärtom. Sex år i folkskola var allt hon hade och att ge arbetarungar mer än så var något hon tyckte var viktigt. ”Hur ska vi annars kunna regera det här landet?”, sa hon, ”om ingen kan nåt.” Och sedan tillade hon: ”Man kan alltid studera senare, det vet du. Håll alla dörrar öppna.”
Han nickade, la hennes ord på minnet, men trodde väl inte på det. Längtade till en förmodad enkelhet där rätt var rätt och fel var fel.

Förmannen pekade. Där är din plats.Welding
Känn din plats.
Vet din plats.
Slammer. Svetsrök. Aggregatet.

De tjocka
kraghandskarna.
Den tunga masken.

Pinnarna. Bestämma tjocklek. Och sort.
Inte slösa.

Lära sig nicka ner svetsmasken.

Hacka igång, pick, pick, jävlar fastna, få flyt,
måste vara rent, bli hållbart.

Ljusbågen. Lugna rörelser. Vinkla just så.
Liggande fog, lätt. Flyter ut fint.

Uppåt, svårare, träna, träna.
Under upp, träna som fan.

Få se. Åh, böja pinnen. Hacka igång, ljusbåge.
Fastna, satan.
Far åt helvete ditt jävla under upp.

Slammer. Slipmaskin. Svetsrök. Svettig.
Snyta svart ur näsan.
Ryggen känns. Känna sin plats i kroppen.

Fem minuter. Röka. Luft. Skratt med de andra.
Längta ut till fartygen. Riktiga jobbet. Alla håller med.
Återvänder till sina platser. Träna, öva.

Nu ditt satans under upp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.