En gång för några år sedan läste jag några av mina dikter under en bokmässa på biblioteket i Östersund. Efteråt kom flera personer fram och frågade var min diktsamling fanns. Jag var tvungen att beklaga att min poesi var opublicerad, med undantag för några ungdomsdikter i tidningen VI och den fackliga Socionomen 1994. Därför kunde den föreliggande samlingen lika gärna fått titeln ”Någon frågade efter mina dikter”.

Eftersom det är dikter skrivna under lång tid inser jag att spretigheten och ojämnheten är dess signum. Låt så vara! Livet är också sådant! Spretigt, ojämnt, fragmentiserat. Sammanhangen är bara en efterkonstruktion som vi gör för att allt ändå ska framstå som rimligt. Men livet är knappast rimligt. Svårt och med mycket lidande för så många av oss snarare. En del dikter försöker spegla det, andra är lekfullare, rent av satiriska. Vissa är kanske snarare kortprosa, medan andra är tankefragment. Indelningen i avsnitt är väl mest ett fåfängt försök att få det hela att hänga ihop.

Håll till godo!

Köp här: >>