Isolera SD – försvara demokratin

Share Button

Så här har jag väl tänkt.

Ungefär 15-20 % av svenskar är väl rätt rasistiska av sig i största allmänhet. Inget konstigt med det. En del mer än andra, en del mer uttalat än andra.

Ett parti som skickligt utnyttjar denna rasism i tider av kris, krig i världen och flyktingkatastrofer kan få dem med sig och befästa tanken att allt dåligt i Sverige är invandringens och flyktingarnas fel (trots att det i sig är totalt ologiskt och faktamässigt fel – både att allt är dåligt och att det som är det är invandringens fel). Handbok för demokrater

Ytterligare så där 10 % är lagda åt det negativa hållet, har ofta åsikter åt detta håll: de tycker att myndigheter och politiker är skit, de menar att hela jävla etablissemanget är mot ”vanligt folk” (dom själva – de har ofta anekdotiska exempel), de är rätt ”faktaresistenta” trots att ett påstående visat sig vara falskt om till exempel regeringen eller invandrare (”jag skiter i om det är osant, det är för jävigt ändå”, de snöar ofta in på en specifik fråga (diesel är inte farligt, elbilar är värdelöst för de är lika miljöfarliga som vanliga bilar, klimathotet är överdrivet, allt är Miljöpartiets fel, gruppvåldtäkter begås bara av invandrare etc.), tycker att jämlikheten och #metoo-rörelsen ”gått för långt” eller liknande, har svårt att förstå att politiska och andra frågor ofta är komplicerade och komplexa, krisen i sjukvården är sossarnas fel (trots att det är totalt ologiskt och faktamässigt fel)…
Här kan säkert ges ytterligare exempel, och säkert framträder nu en granne, en arbetskamrat, någon i vänkretsen. I denna grupp finns också de gamla vanliga sosse-hatarna, de reaktionära konservativa som hatar välfärdssamhället, jämlikhetssträvanden, fackföreningar och vänstern (fast dessa kan säkert också återfinnas i den första gruppen av rasister.)

Ett parti som skickligt utnyttjar sådant i tider av kris, krig och flyktingkatastrofer kan få med sig denna grupp i tanken att om bara rätt parti, med de rätta åsikterna – de själva – får makten istället ska allt ordna sig, för de är emot etablissemanget och representerar ”folkets” vilja. Partiet ska ställa allt tillrätta. Att idén om ”att få makten” i själva verket bryter emot demokratins grundbult politisk kompromiss med hänsyn till minoriteter, uppmärksammas inte.

Detta parti (SD) har rötterna i nazism, har gång på gång visat upp sitt rasistiska tryne, i sin syn på ”svenskhet” och ”nation” snävar de in och förnekar det som Sverige faktiskt är: något som ständigt skapas mot bakgrund av samtidens grundläggande tankegods, sådant som förvaltande av demokratin, strävan efter jämlikhet och en hög grad av tolerans mot det främmande. ”Mångfalden, som Sverigedemokraterna ser som ett hot och som ska bekämpas, är tvärtom en förutsättning för demokratin och mångfalden är inget scenario att begrunda eller som kan väljas bort, den är ett samhälleligt faktum att förhålla sig till.” (http://www.nt.se/asikter/debatt/sds-falska-svenska-kultur-om4908664.aspx )

Men sådana saker (och mer därtill som borde avskräcka) tycks inte bita på de sammanlagt c:a 30 procenten.

Inte heller påverkas de av utblickarna mot de partier och länder i Europa som SD älskar och hyllar, där både rasism och antisemitism flödar fram, eller de historiska parallellerna med tiden före nazismens maktövertagande i Tyskland. Allt sådant viftas bort.

Min övertygelse är att de trettio procentens parti måste isoleras från verkligt inflytande i politiken, trots att demokrati i allt väsentligt är en fråga om att kompromissa och ta hänsyn även till minoriteters åsikter. Skälet är att partiets inflytande leder till ett försvagande av just demokratin, och det kan man som demokrat inte tillåta.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.