”Medelåldern på internet kan bli en samhällsfara”

Denna korta text är skriven med anledning av Linus Larssons nästan dystopiska text i DN Kultur den 23/11 2017 om svenskarna om internet under rubriken ”Medelåldern på internet kan bli en samhällsfara” . https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/linus-larsson-medelaldern-pa-internet-kan-bli-en-samhallsfara/

Larsson gör störst affär av kapitel 6 i rapporten ”Svenskarna och internet” http://www.soi2017.se/  . Han sammanfattar lite kort: ”Andelen som tror att ”det mesta” de ser på nätet är sant växer stadigt med stigande ålder, från 34 procent bland 12-15-åringarna till runt 50 procent för alla över 45.” Det han syftar på är rapportens sammanfattning som lyder: ”Yngre personer värderar information på internet mer skeptiskt än äldre personer, som i större utsträckning anser att det mesta som de tar del av på internet är pålitligt. Yngre har också i större utsträckning fått utbildning i att värdera information på internet.”

Här tar Larsson en ordentlig intellektuell genväg för att leda sin tes i bevis, den som nämns i rubriken. Men en noggrannare reflektion leder oss inte självklart till samma slutsats. För det första bör man komma ihåg hur oerhört svårt det är att formulera frågor i en enkät. I efterhand uppstår alltid en undring hos varje seriös enkätkonstruktör om hur man kan tolka svaren. Detta måste förstås även en kulturskribent vara medveten om och dra sina slutsatser av. Låt oss då se på de relevanta frågorna i kapitel 6.

Den första som visar en skillnad i åldrar är denna: ”Jag tycker det är enkelt att hitta bra sökord när jag ska söka på nätet (googla)”. Inte förvånande är det är större andel som tycker det är svårt med stigande ålder. Det kan ju faktiskt spegla en med ålder och ökande kunskap allt större insikt om att det verkligen är svårt. Detta vet var och en som har lite insikt i hur vanliga sökmotorer för webbläsare fungerar.
Dessutom: Förutom att man i frågan jämställer sökning på internet med att använda Google – vilket är helt fel, själv använder jag till exempel oftare DuckDuckgo eftersom den sökmotorn inte spårar mig -, så missar man en ytterst intressant siffra. I åldersgruppen 76+ är det hela 10 % som uppenbarligen tycker det är lätt att hitta bra sökord. Alla andra åldersgrupper ligger på 1-2 %. Hur ska man förstå detta? Jag vet inte, men det visar onekligen att detta är en komplex fråga.
Vidare uppstår omedelbart frågan (som Linus Larsson helt missar) om de skillnader man ser verkligen speglar ålder. Hur har man kontrollerat mot de vanliga bakgrundsfaktorerna som utbildning, boende, inkomst eller glesbygd/storstad? Kanske någon eller flera av dessa slå ut ålder som förklaring? Det framgår inte av rapporten att man använt detta normala vetenskapliga arbetssätt. Här kunde Larsson ha gjort ett bättre journalistiskt jobb.

Nästa fråga lyder: ”Hur mycket av informationen som du tar del av på internet anser du är pålitlig?” Rapporten sammanfattar så här: ”Det är knappt några svenska internetanvändare som tror att all information de tar del av på internet är pålitlig, men 44 procent anser att det mesta av informationen de tar del av på internet är pålitlig. Det är i högre grad män (48 %) än kvinnor (40 %) som anser att det mesta är pålitligt. I åldersgrupperna över 46 år anser minst hälften att det mesta av den information de tar del av på internet är pålitlig.”

Hur ska man förstå detta? Ja, det är sannerligen inte självklart att ta det som intäkt för att skepsis mot information på internet i största allmänhet minskar med stigande ålder och att detta utgör risk för ”samhällsfara” som Larsson påstår. För att förstå innebörden av svaret måste det speglas mot vad de intervjuade uppfattar ligga i ”information som du tar del av på internet”.  Det är ju som att fråga ”Tror du på allt du hör?” På internet finns allt.
Alltså: Jag litar i hög grad på traditionella medier som finns på webben, SVT, SR och etablerade tidningar och tidskrifter. När det gäller sociala medier är jag enormt skeptisk. Om således äldre människor i högre grad än yngre använder rimligt pålitliga källor för information är det ju inte så konstigt att statistiken ser ut som den gör. Och det framgår inte av rapporten hur man diskuterat här.

Nå, sammantaget anser jag att Larssons slutsats på grundval av rapporten är alltför tendentiös och rubriken känns rentav klicksökande. Sådant undergräver mitt förtroende för journalistiken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.