”Swedish theory of love” – riktigt dålig film

The_Swedish_Theory_of_LoveNär det gäller Gandinis dokumentärfilm ”The Swedish theory of love” kan inte mer än hålla med t.ex. Annika Borg i tidningen Barometern (http://www.barometern.se/ledare/sa-ensamma-ar-vi-inte-i-sverige/ ): ”Det är en mix av kulturrelativism, exotisering av andra kulturer och ett masochistiskt förhållningssätt till den egna.”

Och inte nog med det, de politiska framsteg som säkerställer t.ex. pensioner för alla och särbeskattning, liksom andra reformer som gjort det möjligt för kvinnor att kunna vara oberoende av en försörjare och man, framställs som vägen mot helvetet, ensamheten, isoleringen, tystnaden och ibland självmord. Bättre då med patriarkala strukturer av gammal hederlig sort där kvinnan håller sig vid spisen och föder barn?

Den socialdemokratiska familjepolitiken från början av 1970-talet får ensamt bära hundhuvudet för den bedrövliga utveckling som skett. Själv undrar jag över den svaga analysen. Var tog konsumismen vägen? Var tog kapitalismen vägen? Var tog världen och globaliseringen vägen?

Och på den positiva sidan: Var tog alla fantastiska volontärer med stora hjärtan vägen? Var tog all gemenskap som trots allt finns i Sverige vägen? Är alternativet det som Gandini visar; ett gäng flummiga ungdomar i skogen som leker new age-ormbo i sitt sökande efter kontakt och närhet?

Generaliseringarna står som spön i backen om ”svenskarna”; hade det handlat om ”invandrarna” skulle det blivit folkstorm. Långt dragna slutsatser sker utifrån enstaka fall och så vidare och så vidare.

Kort sagt: ett elände till fladdrig och tendentiös film som kommer lååångt från höger om ni frågar mig. Att som SF kalla den för en ”underhållande och ögonöppnande dokumentär om den svenska modellens för- och nackdelar”  menar jag är falsk varudeklaration.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.