Varje dag ett uppvaknande
Eller åtminstone en möjlighet
Om man vill
Eller kan
Och det finns alltid något att skylla på
Varje dag kan man slå upp ögonen och
bli människa
Åtminstone finns det en möjlighet
Och under förutsättning att man vill
Eller kan
Och det finns alltid något att skylla på
Något som hindrar
Eller någon
Ditt fel är det, helt säkert,
mitt darrande pekfinger bort från mig
Eller deras fel, ja, absolut deras
Ju fler desto bättre
Eller varför inte de magiska omständigheternas fel
De är oräkneliga:
ingen växel, ingen tid, såg inte, hörde inte, ingen sa något till mig, jag har väl ingen makt, barnen ska till skolan, tvättstugan, hinner inte, vågar inte, för trött, för många motstridiga siffror och statistik, en djungel av åsikter att gå vilse i
Så kräv det inte av mig,
Att jag ska vara människa, vaken
Jag vill inte behöva kasta skuld åt olika håll
Eller skam för den delen

detta beskriver precis det som svider till i ögat varje dag på väg till jobbet i Stockholm – en människa sittande i vinterkylan med bedjande eller desperat blick som jag inte alltid är människa nog att ta in.
tack Magnus