Så öppnades en tidstunnel i mig. Det skedde plötsligt, i tredje satsen – Scherzo – av Brahms pianokvintett, den som i vissa avsnitt är som rock’n’roll nästan. Mäktigt, kraftfullt. Kanske förstärktes det hela av att sitta så nära de fantastiska musikerna i Funäsdalens kyrka. Jag kunde ha tagit ett steg eller två och rört vid dem.

I tidstunneln kastades jag ända ner till min första upplevelse av klassisk musik, det var Tjajkovskijs pianokonsert nr. 1, vi hade den på stenkaka hemma. Sedan virvlade jag fram och tillbaka i tunneln i ett virrvarr av människor, minnen, musik och känslor, medan scherzots toner inneslöt mig i sig, ja, alla oss i kyrksalen. Och jag grät av lycka och den underbara känslan av att ha fått vara med om något fullständigt obegripligt och nästan outhärdligt vackert.

Och aldrig någonsin har jag sett en violaspelare som ler så med hela ansiktet och njuter av samspelet. Eller en försteviolinist med så mjuka skor och fötter med sådan livlighet.

Gudabenådade musiker: Alissa Margulis – Violin, Brusk Zanganeh– Violin, Alexander Zemtsov – Viola

Per Nyström – Cello, Zlata Chochieva – Piano