Dikter 1969-1983
h:ström förlag 2016
Serien Norrland nr. 9
Efter det litterära sommarmötet arrangerat av Norrländska litteratursällskapet i Saxnäs 2014 tog jag och min hustru vägen över Stekenjokk tillbaka till Östersund. Det är en resa man önskar att alla skulle få göra. Man passerar den mytomspunna norra delen av Jämtland där jätten Jorm huserar och som många kanske associerar till Beppe Wolgers film Dunderklumpen. Det är vackert, från det vidsträckta fjällandskapet till vindlande skogsklädda dalar och bergssluttningar, vilda vattendrag och ännu uppodlade marker.
Vi besökte Beppe-muséet på Öhn utanför Strömsund, det fanns fortfarande kvar då, och vi pratade om att Beppes fyra diktsamlingar från Jämtlandstiden numera var mycket svåra att få tag i. Idén om en nyutgåva föddes. Jag kontaktade h:ströms förlag i Umeå som med sin bokserie Norrland redan gjort flera fina nyutgåvor under Gunnar Balgårds redaktörskap. Därefter rullade det på. Och i april 2016 kom antologin vilket det litterära projektet Sätt litteraturen på Jämtlandskartan givetvis firade med två evenemang, ett i Östersund och ett i Ströms Vattudal, hembygdsgården Skalbäcksstugan närmare bestämt.
På grusvägen mot Skalbäcksstugan mötte vi en mindre renhjord, anade nyvakna björnar bakom varje kurva, skogen trängde sig på och det är verkligen Norrlands inland där. Så plötsligt: en välskött, välbesökt hembygdsgård, massor av bilar på parkeringen, kaffe och tunnbrödsstut, de många glest boende har samlats, det skrattas och pratas, böcker säljs, tar slut och kompletterande beställningar tas upp. Författaren, poeten Peter Lucas Erixon och Mats Göransson, 1:e arkivarie på Landsarkivet i Östersund, hälsar välkomna och pekar ut en målning av Beppe Wolgers som hänger på väggen. Han var mångsidig den gode Beppe, och förvisso är det inte bara Jämtland som finns i honom och hans gärning; där är också storstaden, New York och inte minst jazzen och det musikaliska.
Det blev en underbar tillställning där Kerstin Wolgers berättade om Beppes liv och så finstämt och starkt läste en del av de aktuella dikterna. Gunnar Balgård i sin tur rapporterade om arbetet med boken och han menar att det var här i Vattudalen som Beppe Wolgers blev poet ”på riktigt och på allvar”. Man kan förstå det. Beppe hade sagt vid sitt första besök i Jämtland att detta var platsen han längtat till i hela sitt liv utan att veta om det. Sådant kan föda eller fullända en poet.
Antologin som omfattar ett rikt urval av de fyra diktsamlingar Beppe gav ut under åren i Jämtland inleds med ett ömsint förord av redaktören Gunnar Balgård som delar Beppes erfarenhet och koppling till New York och jazzen. Att Balgård menar att det var på tiden att samlingarna gavs nytt livsrum är förstås självklart, det var under Jämtlandstiden som Beppes diktning får ett originellt innehåll, poeten talar nu med en alldeles egen röst.
Magnus Ottelid
PS. Vad jag förstår ska Beppes museum öppnas igen. Glädjande! DS