”Efter några vacklande och försiktigt prövande steg ställde han sig stadigt och la ut sitt första kast. Följde flugan med blicken. Den sjönk allt lite väl snabbt. Vad fan skulle jag ta dubbelkrok för? Han stod kvar, drog ut mer lina, lyfte och skickade ut flugan igen efter ett par luftkast. Sture hann knappt menda upp förrän det small till. Det var ett kraftigt påslag strax under ytan. Vattnet välvde upp och fisken gick ner mot botten. Bestämt, tungt. Stures puls skenade, men han ordnade till löslinan så att han fick perfekt kontakt med fisken som nu stod helt stilla.”
(Ur min roman ”Vredesskålarna”)
Känns det igen? Får du rysningar? I så fall: You’ve got the passion! Grats! Några av mina texter om fiske på denna sajt hittar du här >>