{"id":922,"date":"2016-04-21T11:30:12","date_gmt":"2016-04-21T11:30:12","guid":{"rendered":"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=922"},"modified":"2020-02-26T06:44:13","modified_gmt":"2020-02-26T06:44:13","slug":"inledning-till-nagra-texter-om-skriftstallaren-autodidakten-och-solitaren-arthur-magnusson-fran-ytteran-i-jamtland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/inledning-till-nagra-texter-om-skriftstallaren-autodidakten-och-solitaren-arthur-magnusson-fran-ytteran-i-jamtland\/","title":{"rendered":"M\u00f6jlig prolog till &#8221;En levnadsteckning \u00f6ver skriftst\u00e4llaren, \u00f6vers\u00e4ttaren och autodidakten Arthur Magnusson fr\u00e5n Ytter\u00e5n i J\u00e4mtland&#8221;"},"content":{"rendered":"<h3>Graven<\/h3>\n<p><a href=\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"wp-image-928 alignleft\" src=\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001-212x300.jpg\" alt=\"Arthur ur F\u00f6rfattaren\" width=\"236\" height=\"334\" srcset=\"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001-212x300.jpg 212w, https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001-768x1085.jpg 768w, https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001-725x1024.jpg 725w, https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001-1200x1695.jpg 1200w, https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/04\/4644_001.jpg 1431w\" sizes=\"auto, (max-width: 236px) 100vw, 236px\" \/><\/a>En l\u00f6rdag i tidig november tog vi bilen, A och jag, och \u00e5kte till N\u00e4skotts kyrka f\u00f6r att se om vi kunde hitta Arthur Magnussons grav. Bl\u00e5sten fr\u00e5n fredagen hade lagt sig n\u00e5got och solen sken. Ett tunt lager av f\u00f6rvintersn\u00f6 hade lagt sig \u00f6ver kyrkog\u00e5rdens stenar och g\u00e5ngar. Det var inte s\u00e5 d\u00e4r gnistrande som det kan vara under h\u00f6gvintern, men heller inte s\u00e5 grinigt kallt som det kan vara under oktober. Vi gick metodiskt tillv\u00e4ga, vandrade fram och tillbaka mellan stenarna och kontrollerade namn.<\/p>\n<p>De f\u00f6rsta raderna till v\u00e4nster framf\u00f6r kyrkan var f\u00f6r gamla f\u00f6r att kunna st\u00e4mma. Men vi hittade tv\u00e5 gravar med E:s ganska ovanliga efternamn. S\u00e4kert sl\u00e4ktingar. Tog foto av stenarna och t\u00e4nkte att jag skulle fr\u00e5ga vid tillf\u00e4lle. De m\u00e5nga gravarna till h\u00f6ger framf\u00f6r kyrkan visade sig ocks\u00e5 vara fel tids\u00e5lder, men vi l\u00e4ste av alla namn \u00e4nd\u00e5, och det blev m\u00e5nga fotsp\u00e5r i sn\u00f6n. Jag b\u00f6jde mig ner d\u00e5 och d\u00e5 och sopade av sn\u00f6n fr\u00e5n en liggande sten f\u00f6r att kunna se texten. Ibland var den n\u00e4stan f\u00f6rsvunnen, utpl\u00e5nad av v\u00e4der och vind. Emellan\u00e5t dolde gr\u00f6n eller gr\u00e5 mossa namn och \u00e5rtal.<\/p>\n<p>Vi fortsatte upp j\u00e4msides med kyrkan d\u00e4r fler gravrader fanns. F\u00f6rst hamnade vi bland de senast d\u00f6da. Tjugohundratalets begravningar, d\u00e4r sorgen \u00e4nnu \u00e4r n\u00e4rvarande. Vi delade upp oss lite mer och jag kunde se A sicksacka bakom de l\u00e5ga h\u00e4ckarna l\u00e4ngre bort. Jag \u00f6kade takten f\u00f6r jag t\u00e4nkte att hon skulle ledsna p\u00e5 att vara h\u00e4r och leta. Det \u00e4r ju trots allt mitt projekt, detta med Arthur, inte hennes.<\/p>\n<p>Redan f\u00f6rra vintern var jag h\u00e4r, fast ensam. D\u00e5 l\u00e5g sn\u00f6n djup och det var ingen mening att ens f\u00f6rs\u00f6ka hitta graven och jag lovade mig att \u00e5terv\u00e4nda p\u00e5 sommaren. Men det blev inte av vilket s\u00e4kert hade att g\u00f6ra med att mitt skrivande g\u00e5tt i l\u00e5s. A trodde inte riktigt p\u00e5 mitt s\u00e4tt att gripa mig an uppgiften, hon hade f\u00e5tt l\u00e4sa lite och jag fr\u00e5gade om anslaget, stilen. Men hon var inte n\u00f6jd och eftersom jag kunde f\u00f6rst\u00e5 vad hon menade blev jag f\u00f6rst nedslagen och f\u00f6rlorade lite fart. Fick b\u00f6rja om fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n<p>Men nu var vi h\u00e4r i alla fall och det k\u00e4ndes lite inspirerande att pl\u00f6tsligt inse att jag sprungit p\u00e5 Mus-Olles grav, eller Per-Olof Nilsson som han hette. Han har en f\u00f6rh\u00e5llandevis stor sten i en mittenrad och har ju med Arthur att g\u00f6ra.<\/p>\n<p>V\u00e5ra fotsp\u00e5r gick fram och tillbaka \u00f6ver hela kyrkog\u00e5rden och den som fick syn p\u00e5 dem skulle nog omedelbart f\u00f6rst\u00e5 att det handlade om ett intensivt s\u00f6kande.&nbsp; Jag r\u00f6rde mig upp\u00e5t igen f\u00f6r att kontrollera gravarna som hade den imponerande och v\u00e4lklippta granh\u00e4cken i ryggen. Och d\u00e4r, i b\u00f6rjan av raden: Magnus Olssons familjegrav. Arthurs pappa, t\u00e4nkte jag. Inga \u00e5rtal, inga andra namn. Lovisa, Arthurs mamma var utel\u00e4mnad.<\/p>\n<p>Vid sidan av den st\u00e5ende stenen med faderns namn, en mindre, liggande. Bruna l\u00f6v och d\u00f6da kvistar, aningen sn\u00f6. Jag viker bort grenar och borstar bort det vita med vanten. \u201d<em>Skriftst\u00e4llare Arthur Magnusson 1902-1975<\/em>\u201d. Jag gestikulerar och ropar till A. Jag har hittat honom! Hon vinkar tillbaka och kommer. Vi pratar en stund och jag fotograferar. Det k\u00e4nns bra att ha hittat honom. Men hans mamma \u00e4r borta. A menade att det ofta var s\u00e5 f\u00f6rr. Det s\u00e5 vanliga osynligg\u00f6randet av kvinnor. Och inga \u00e5rtal p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarnas d\u00f6d. Vill jag veta det m\u00e5ste jag g\u00e5 till kyrkb\u00f6ckerna.<\/p>\n<p>P\u00e5 hemv\u00e4gen stannar vi till p\u00e5 macken vid Krokomsporten och k\u00f6per en liter mj\u00f6lk. Vi tar en annan v\u00e4g hem, \u00e5ker \u00f6ver Dv\u00e4rs\u00e4tt.&nbsp; Jag pekar p\u00e5 den d\u00e4r virveln ute p\u00e5 Storsj\u00f6n som man ser fr\u00e5n bron n\u00e4rmast byn. Den som jag tror har att g\u00f6ra med kraftverkstunneln.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Graven En l\u00f6rdag i tidig november tog vi bilen, A och jag, och \u00e5kte till N\u00e4skotts kyrka f\u00f6r att se om vi kunde hitta Arthur Magnussons grav. Bl\u00e5sten fr\u00e5n fredagen hade lagt sig n\u00e5got och solen sken. Ett tunt lager av f\u00f6rvintersn\u00f6 hade lagt sig \u00f6ver kyrkog\u00e5rdens stenar och g\u00e5ngar. Det var inte s\u00e5 d\u00e4r&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[50,12,20],"tags":[],"class_list":["post-922","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arthur-magnusson","category-skrivande","category-smakprov"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/922","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=922"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/922\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11632,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/922\/revisions\/11632"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=922"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=922"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=922"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}