![\"pelikanen\"](\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/pelikanen.jpg\")
<\/a><\/p>\n\u201dStackars mamma som var s\u00e5 ond, s\u00e5 ond\u201d, s\u00e4ger dottern Gerda i slutscenen d\u00e5 modern kastat sig ut fr\u00e5n balkongen, hon vill inte d\u00f6 i eld. De tv\u00e5 syskonen v\u00e4ntar p\u00e5 sin d\u00f6d i den brinnande v\u00e5ningen, som en befrielse. Fast jag t\u00e4nker inte att barnen \u201df\u00f6ljer\u201d sin mor in i d\u00f6den som Lena S. Karlsson i Tidningen Kulturen uttrycker det (http:\/\/tidningenkulturen.se\/index.php\/scenkonst\/kritik-om-scenkonst\/20429-scenkonst-pelikanen<\/a>). De l\u00e4mnar henne snarare, frig\u00f6r sig, f\u00f6renas \u00e4ntligen bortom henne, pj\u00e4sens mots\u00e4gelsefulla hoppfullhet \u2013 d\u00f6den som frig\u00f6relse.<\/p>\n I \u00f6vrigt \u00e4r jag helt \u00f6verens med Lena S. Karlsson i hennes positiva recension. Genomg\u00e5ende mycket fint sk\u00e5despeleri och regin k\u00e4nns helgjuten. Scenografin lysande med sin vridscen, smaka p\u00e5 det ordet \u2013 vriden scen – understryker verkligen b\u00e5de absurdism och skr\u00e4ck. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 humor. Fr\u00e5n publiken kommer d\u00e5 och d\u00e5 sm\u00e5 tysta skratt, kanske mer som leenden med storhetsvansinne.<\/p>\n Per Verner-Carlssons upps\u00e4ttning av Pelikanen p\u00e5 Dramaten 1968 \u00e4r ett bevis p\u00e5 att texten t\u00e5l experimentell nytolkning, s\u00e4ger Lena S. Karlsson ocks\u00e5. Den g\u00e5ngen gjordes tv\u00e5 delar; den f\u00f6rsta mer texttrogen och konventionell, efter paus mycket mer betoning p\u00e5 det som regiss\u00f6ren sj\u00e4lv kallade \u201dpanik-komik<\/em>\u201d. Den skulle man velat se. I Intimans version st\u00e4mmer detta uttryck ocks\u00e5 bra. F\u00f6r de l\u00e5gm\u00e4lda skratten tystnar snabbt i atmosf\u00e4ren av obehag och ondska som skapas p\u00e5 scen och s\u00e5 effektivt drar med oss i publiken.<\/p>\n