![\"\"](\"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/2020-01-17-07.55.09-700x394.jpg\")
”G\u00e5rdagen blev full av arbete. Jag f\u00f6ljde A till tunnelbanan Sk\u00e4rmarbrink p\u00e5 morgonen, men struntade i att promenera l\u00e4ngre, f\u00f6r det var ju m\u00f6rkt och det k\u00e4ndes inte s\u00e5 kul att g\u00e5 omkring utan att kunna se s\u00e5 mycket av omgivningarna. Det fick bli en promenad efter lunch i st\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n
Gick bort l\u00e4ngs Johan Printz till d\u00e4r naturen b\u00f6rjar om\nman s\u00e4ger s\u00e5. Vi brukar ju ta en runda d\u00e4r och g\u00e5 till h\u00f6ger direkt nere i backen\nn\u00e4r man kommit in i \u201dskogen\u201d. Jag vill inte riktigt kalla det skog, det m\u00e5ste\nf\u00e5 bli citationstecken. Denna skog \u00e4r alltf\u00f6r genomkorsad av stigar och den\nm\u00e4nskliga n\u00e4rvaron \u00e4r s\u00e5 p\u00e5taglig att det inte \u00e4r skog f\u00f6r mig. Det \u00e4r f\u00f6rvisso\ninte park heller, absolut inte, jag \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5 vad man ska kalla det. I alla\nfall gick jag till v\u00e4nster i st\u00e4llet, ner mot tornet, passerade det och kom\n\u00e4nda ner till en stor v\u00e4g. D\u00e4r gick jag till h\u00f6ger, mot Hammarby Sj\u00f6stad kan\nman v\u00e4l s\u00e4ga. Det lutade ytterligare lite nerf\u00f6r och jag stannade vi den stora rondellen\nd\u00e4r jag kunde se ner\u00e5t sj\u00e4lva sj\u00f6staden, d\u00e4r l\u00e5g Ica Maxi. In i berget mot\nh\u00f6jden var det tunnel\u00f6ppning och bort\u00f6ver mot \u00f6ster uppfart till st\u00f6rre v\u00e4g.\nJag v\u00e4nde och b\u00f6rjade kl\u00e4ttringen till Hammarbyh\u00f6jden. Nu kunde man b\u00e4ttre\nf\u00f6rst\u00e5 namnet. Jag tog inte exakt samma v\u00e4g tillbaka utan vek av just f\u00f6re\ntornet och gick upp p\u00e5 Kalmgatan. Det ledde mig s\u00e5 sm\u00e5ningom till Petrejusv\u00e4gen\noch jag f\u00f6rstod pl\u00f6tsligt hur den gick och det blev \u00e4nnu klarare n\u00e4r jag\nkollade kartan efter\u00e5t. Den kommer faktiskt ut p\u00e5 Olaus Magnus l\u00e4ngre ner. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5dana promenader ing\u00e5r i er\u00f6vrandet av hemk\u00e4nsla. Definitivt. Men hem tar tid. Promenader och inl\u00e4rningen av omr\u00e5dets utstr\u00e4ckning och karakt\u00e4r r\u00e4cker inte. Det kr\u00e4vs ocks\u00e5 upplevelser av olika \u00e5rstider, skiftningarna i tr\u00e4dens och markens utseende beroende p\u00e5 v\u00e4der och vind m\u00e5ste bli en del av en sj\u00e4lv p\u00e5 n\u00e5got vis. Igenk\u00e4nningen m\u00e5ste bli n\u00e5got mer \u00e4n bara igenk\u00e4nning. Nog m\u00e5ste det vara s\u00e5? Jag vet inte. Vad som konstituerar hem f\u00f6r min del \u00e4r oklart. Ing\u00e5r m\u00e4nniskor? Vilka? Valla p\u00e5 Fr\u00f6s\u00f6n under s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r, \u00e4r det hem? Var det n\u00e5gonsin hemma? \u00d6stersund som stad m\u00e5ste v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nnas som hemma? \u00c5tminstone s\u00e4ger jag ju \u201d\u00e5ka hem\u201d eller liknande? Men s\u00e5 fort jag s\u00e4ger s\u00e5, blir jag uppm\u00e4rksam p\u00e5 att jag ocks\u00e5 har ett hem h\u00e4r p\u00e5 Hammarbyh\u00f6jden. Och jag tror att hemk\u00e4nsla ocks\u00e5 \u00e4r beroende av A:s n\u00e4rvaro. Ja, jag vet faktiskt inte. Vad \u00e4r det f\u00f6r k\u00e4nslor som man f\u00f6rv\u00e4ntas uppleva n\u00e4r det g\u00e4ller hem? Uttrycket hemmets lugna vr\u00e5, k\u00e4nner jag mig befryndad med. Kan direkt t\u00e4nka p\u00e5 hur sk\u00f6nt det \u00e4r att komma innanf\u00f6r d\u00f6rren, s\u00e4rskilt i s\u00e4llskap med A, kanske \u00e4r det egentligen en f\u00f6ruts\u00e4ttning att hon \u00e4r med? N\u00e4r man l\u00e5ser upp d\u00f6rren och kliver in. D\u00e5 blir det en h\u00e4rlig suck. Sk\u00f6nt att vara hemma igen, f\u00e5 av sig skorna, h\u00e4nga av sig jackan, st\u00e4lla ner kassen med mat, sjunka ner i f\u00e5t\u00f6lj eller sl\u00e4nga sig p\u00e5 s\u00e4ngen och pusta. A kollar blommorna eller posten. D\u00e4r finns definitivt k\u00e4nslor; avslappning, lugn, stilla gl\u00e4dje. \u00c4r det s\u00e5dant som \u00e4r hemk\u00e4nsla? Jag vet inte. <\/p>\n\n\n\n
Arbetsdagen \u00e4gnades f\u00f6rst \u00e5t att l\u00e4sa novelltexter som ska kommenteras. Har inte best\u00e4mt hur \u00e4nnu, men lutar \u00e5t att det blir \u00e5tminstone tv\u00e5 gemensamma reflektioner som g\u00e4ller alla. F\u00f6rst n\u00e5got om att det var roligt att l\u00e4sa texterna i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet, deras olika karakt\u00e4r etc. D\u00e4refter ocks\u00e5 n\u00e5got om att en del av dem tycktes vara mycket n\u00e4ra f\u00f6rfattarna sj\u00e4lva och att det fyllde mig med respekt och kanske ocks\u00e5 tacksamhet \u00f6ver att f\u00e5 l\u00e4sa. Hur de individuella kommentarerna ska se ut f\u00e5r jag se. Det beh\u00f6ver v\u00e4l s\u00e4gas n\u00e5got om att det \u00e4r intressant att f\u00f6rst skriva en text, l\u00e5ta den vila och d\u00e4refter l\u00e4gga p\u00e5 n\u00e5gra s\u00e4rskilda glas\u00f6gon, i det h\u00e4r fallet kolla vilka starka ord som karakt\u00e4riserar de beskrivna upplevelserna. Kanske kan jag ocks\u00e5 n\u00e4mna n\u00e5got om mina egna erfarenheter av att l\u00e4sa egna texter. Om hur sv\u00e5rt det \u00e4r att vara kritisk p\u00e5 ett vettigt och konstruktivt s\u00e4tt. Hur man m\u00e5ste vara h\u00e4nsynsl\u00f6st \u00e4rlig \u00e5 ena sidan och \u00e5 den andra \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskad i sina formuleringar att det inte g\u00e5r att se bristerna. \u00c4r det s\u00e5 det \u00e4r, f\u00f6r\u00e4lskad? Jag tror inte det f\u00f6r min egen del, det \u00e4r n\u00e5got annat. Texten ska vara utan s\u00e5dana brister att det kan klandras. Igenk\u00e4nnandes gl\u00e4dje, att man l\u00e4gger in mer i texten \u00e4n som st\u00e5r d\u00e4r och att man som f\u00f6rfattare g\u00f6r det p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt, inte som en l\u00e4sare vilken som helst. Jaja, vi f\u00e5r se vad jag f\u00e5r ihop. ”<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Under en period av skrivkramp satte jag mig \u00e4nd\u00e5 ner en timme tidigt p\u00e5 morgonen varje dag och skrev \u2013 utan annat m\u00e5l \u00e4n att det skulle bli text under en timme. Ibland ber\u00e4ttade jag bara vad jag gjort dagen innan, andra g\u00e5nger blev det mer reflekterande text kring n\u00e5got. Men det blev text \u2013…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":8235,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12,51,15],"tags":[],"class_list":["post-8227","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-skrivande","category-skrivkrampstexter","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8227","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8227"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8227\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8236,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8227\/revisions\/8236"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media\/8235"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8227"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8227"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8227"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}