{"id":566,"date":"2014-04-17T18:17:07","date_gmt":"2014-04-17T18:17:07","guid":{"rendered":"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=566"},"modified":"2015-02-11T14:54:04","modified_gmt":"2015-02-11T14:54:04","slug":"tysk-johan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/tysk-johan\/","title":{"rendered":"Tysk-Johan"},"content":{"rendered":"

\"mj\u00e4la<\/a>Olle Olofsson var en ung, men inte helt oerfaren, lagens representant och denna dag hade han kommit resande fr\u00e5n \u00d6stersund och befann sig nu i det provisoriska f\u00f6rh\u00f6rsrummet hos pastorn i Myssj\u00f6. Poliskommissarien stirrade p\u00e5 den unge misst\u00e4nkte och k\u00e4nde att irritationen redan b\u00f6rjade n\u00e5 bristningsgr\u00e4nsen. Trots flera f\u00f6rs\u00f6k verkade det st\u00f6rt om\u00f6jligt att f\u00e5 ett enda ljud ur pojken som satt p\u00e5 andra sidan bordet.<\/p>\n

Kommissarien hade varit tvungen att stiga upp alltf\u00f6r tidigt p\u00e5 morgonen och planerna f\u00f6r dagen var helt raserade. Att sitta i sin lilla b\u00e5t p\u00e5 Storsj\u00f6n och fiska var en av hans favoritsyssels\u00e4ttningar, daggmaskarna var uppgr\u00e4vda och mats\u00e4cken f\u00f6rberedd. Och inte nog med att den lediga dagen g\u00e5tt om intet, innan han kom iv\u00e4g p\u00e5 morgonen rapporterade radion att tyskarna b\u00f6rjat bomba London. Detta uppr\u00f6rde honom s\u00e5 djupt att han haft sv\u00e5rt att kn\u00e4ppa sin uniformsjacka. Nazisternas framfart och krigets utveckling oroade honom st\u00e4ndigt. Och det gick inte att se n\u00e5gon ljusning.<\/p>\n

Men nu var det denna utredning om ett d\u00f6dsfall under oklara omst\u00e4ndigheter. En ensamst\u00e5ende kvinna med ett utom\u00e4ktenskapligt barn hade drunknat p\u00e5 ett minst sagt underligt s\u00e4tt ute p\u00e5 Myssj\u00f6n\u00e4set, men ingen tycktes veta n\u00e5got om hur det g\u00e5tt till. Och den nu f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6se tolv\u00e5ringen Johan yttrade inte ett ord. Han visade knappt n\u00e5gon reaktion alls p\u00e5 de t\u00e5lmodiga och v\u00e4nliga fr\u00e5gor som st\u00e4lldes. Hittills hade han bara sagt \u201dmamma halkade.\u201d<\/p>\n

Men de orden hade kommit redan under g\u00e5rdagen i samband med att den lokala polisen och en l\u00e4kare kommit till huset p\u00e5 Myssj\u00f6n\u00e4set och tagit hand om mammans d\u00f6da kropp. Sedan dess hade pojken varit tyst. Bara bligat kort mot den som fr\u00e5gat n\u00e5got och d\u00e4refter s\u00e4nkt huvudet. Inte ens suckat eller visat andra tecken p\u00e5 uppr\u00f6rdhet eller sorg.<\/p>\n

Till synes koncentrerat bl\u00e4ddrade Johan just nu i den tjocka bok han f\u00e5tt med sig fr\u00e5n hemmet. \u201dTyska uppfinningar 1930-1935\u201d. Fast p\u00e5 tyska. \u201dNeue Deutsche technischen Errungenschaften 1930-1935\u201d.<\/p>\n

Det var d\u00e5 sj\u00e4lva fan, t\u00e4nkte kommissarie Olofsson och reste sig upp. Och inte en j\u00e4vel att fr\u00e5ga i \u00f6vrigt heller. Pojken verkar ju rubbad. Och vad \u00e4r det f\u00f6r gallimatias han l\u00e5tsas l\u00e4sa. Det \u00e4r ju f\u00f6r b\u00f6velen p\u00e5 tyska. Inte kan v\u00e4l han det. Fast lika bra om s\u00e5 vore, suckade han f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Snart m\u00e5ste vi v\u00e4l prata tyska allihop. F\u00f6rbannade el\u00e4nde.<\/p>\n

Men Johan kunde faktiskt tyska, mycket bra till och med. Han hade tagit Hermodskurs och var en osedvanlig beg\u00e5vning p\u00e5 b\u00e5de det ena och det andra. Det var n\u00e5got som folk hemma p\u00e5 N\u00e4set k\u00e4nde till, men f\u00f6rst\u00e5s inte kommissarien som var fr\u00e5n \u00d6stersund. Teknik var Johans starkaste sida, men spr\u00e5k var inte heller n\u00e5gon stor utmaning. Man antog att f\u00f6rst\u00e5ndsarvet var p\u00e5 f\u00e4dernet, f\u00f6r modern hade inte f\u00f6refallit ha n\u00e5gon fallenhet f\u00f6r vare sig studier eller l\u00e4sande. Nej, det m\u00e5ste komma fr\u00e5n den ok\u00e4nde fadern sade man p\u00e5 N\u00e4set.<\/p>\n

Nu f\u00f6rs\u00f6kte Johan samla sig och tr\u00e4nga in i ett kapitel om intressanta utvecklingsprojekt g\u00e4llande bilmotorer. Tyskarna var allt ena hejare p\u00e5 allt tekniskt, t\u00e4nkte han. Och boken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 fem \u00e5r gammal nu.<\/p>\n

Men det var sv\u00e5rt att mota bort bilderna av den d\u00f6da modern som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng blixtrade genom hans huvud, hur hon \u00e4r underligt or\u00f6rlig p\u00e5 b\u00e5ren utanf\u00f6r deras hus, med regnvattnet fr\u00e5n tunnan d\u00e4r hon legat drypande ur kl\u00e4der och h\u00e5r, det bleka ansiktet med \u00f6gonen \u00e4nnu \u00f6ppna, men oseende. Grannens beskyddande h\u00e4nder p\u00e5 hans axlar k\u00e4ndes \u00e4nnu, utan dem hade han nog tappat bort sig.<\/p>\n

Och nu g\u00e4llde det att \u00f6verleva. Precis som mamma alltid sagt.<\/p>\n

– Om det n\u00e5gonsin, Gud f\u00f6rbjude, h\u00e4nder mig n\u00e5got och du blir ensam i v\u00e4rlden Johan, s\u00e5 ska du veta att du alltid kommer att klara dig. Bara du t\u00e4nker dig f\u00f6r. Anv\u00e4nd din skarpa hj\u00e4rna, bli inte \u00f6verv\u00e4ldigad, h\u00e5ll dig bara lugn, s\u00e5 g\u00e5r det bra f\u00f6r dig.<\/p>\n

Det var just detta Johan nu gjorde. Mindes sin mors ord, t\u00e4nkte sig f\u00f6r, h\u00f6ll sig lugn, blev inte \u00f6verv\u00e4ldigad. Inget beh\u00f6vde ber\u00e4ttas om det som h\u00e4nt. Han var \u00f6vertygad om att det skulle st\u00e4lla till mer bedr\u00f6velse \u00e4n om han h\u00f6ll tyst. S\u00e5 fort man slutat st\u00e4lla fr\u00e5gor kunde han ju b\u00f6rja tala igen. Men nu, och kanske l\u00e4nge \u00e4n, beh\u00f6vde han vara tyst. Inget fick komma fram om vad som h\u00e4nt. S\u00e5 var det.<\/p>\n

Kommissarien tog ett varv i rummet, kn\u00e4ppte upp jackan, k\u00f6rde ner h\u00e4nderna i fickorna och f\u00f6rs\u00f6kte stilla sig. Bl\u00e4ngde p\u00e5 poliskonstapeln som stod helt stilla och rak i ryggen vid d\u00f6rren. Denne hade blicken riktad rakt ut i ingenting. Efter ett djupt andetag satte sig Olle Olofsson igen och f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 ett leende mot pojklymmeln.<\/p>\n

– H\u00f6rdu Johan, sa han och uppb\u00e5dade allt han hade av tillk\u00e4mpad v\u00e4nlighet i ett sista f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n

– Vill du inte ha dig en bit av sm\u00f6rg\u00e5sen i alla fall?<\/p>\n

Han sk\u00f6t fram assietten d\u00e4r den frestande br\u00f6dskivan l\u00e5g, med det gula sm\u00f6ret och den tjocka leverpastejskivan. Johan tog en tugga, drack lite av mj\u00f6lken och \u00e5terv\u00e4nde till boken. En \u00f6ppning, t\u00e4nkte kommissarien, och fortsatte.<\/p>\n

– Ska du inte ta och tala om vad som h\u00e4nde i alla fall. Det vore s\u00e5 bra f\u00f6rst\u00e5r du. S\u00e5 vi f\u00e5r veta lite.<\/p>\n

Han lade huvudet p\u00e5 sned och f\u00f6rest\u00e4llde sig att han s\u00e5g s\u00e5 god och tillm\u00f6tesg\u00e5ende ut att det v\u00e4l borde vara om\u00f6jligt att inte villfara hans hovsamma beg\u00e4ran om att f\u00e5 h\u00f6ra Johan ber\u00e4tta.<\/p>\n

Men Johan gjorde som f\u00f6rut. Lyfte huvudet, s\u00e5g polismannen rakt i \u00f6gonen helt kort, och d\u00e4refter slog han ner blicken igen utan att ett ord kom \u00f6ver hans l\u00e4ppar. Han bl\u00e4ddrade energiskt i sin bok.<\/p>\n

Detta blev f\u00f6r mycket f\u00f6r den unge Olle Olofsson. Han k\u00e4nde hur det rann \u00f6ver och b\u00f6rjade vrida sina kraftiga kommissarieh\u00e4nder f\u00f6r att hindra sig fr\u00e5n att lappa till pojkuschlingen.<\/p>\n

– H\u00f6rdu du din f\u00f6rbannade\u2026, r\u00f6t han, men stakade sig, ins\u00e5g att han f\u00f6rargligt nog tappat fattningen och s\u00f6kte desperat efter n\u00e5got riktigt dr\u00e4pande att s\u00e4ga.<\/p>\n

– \u2026 f\u00f6rbannade \u2026 Tyst-Johan!<\/p>\n

Det l\u00e4t verkligen inte s\u00e4rskilt imponerande och det ins\u00e5g han omedelbart. R\u00f6d av f\u00f6rtrytsamhet d\u00e4ngde han stolen i v\u00e4ggen och gick ut ur rummet. Han best\u00e4mde sig f\u00f6r att avskriva alla misstankar om att den unge Johan haft n\u00e5got med sin moders d\u00f6d att g\u00f6ra.<\/p>\n

Men det var i alla fall s\u00e5 det kom sig att Johan fick ett tillnamn som snabbt blev k\u00e4nt p\u00e5 bygden. F\u00f6r konstapeln som varit n\u00e4rvarande under det misslyckade f\u00f6rh\u00f6ret hade insett det komiska i den tillreste kommissariens tillkortakommande och ber\u00e4ttade i efterhand gladeligen f\u00f6r alla som ville h\u00f6ra p\u00e5 hur Tyst-Johan f\u00e5tt den strame representanten f\u00f6r lag och ordning att tappa fattningen.<\/p>\n

Fast det tog givetvis inte m\u00e5nga dagar av \u00e5terber\u00e4ttande mellan kreti och pleti f\u00f6rr\u00e4n historien blivit f\u00f6rvr\u00e4ngd, det var ju krig och tyskarna och Tyskland var st\u00e4ndigt p\u00e5 tapeten. Tyst-Johan blev Tysk-Johan och sj\u00e4lva po\u00e4ngen med Olle Olofssons utbrott blev d\u00e4rmed tillintetgjord.<\/p>\n

(Inledning ur kommande)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Olle Olofsson var en ung, men inte helt oerfaren, lagens representant och denna dag hade han kommit resande fr\u00e5n \u00d6stersund och befann sig nu i det provisoriska f\u00f6rh\u00f6rsrummet hos pastorn i Myssj\u00f6. Poliskommissarien stirrade p\u00e5 den unge misst\u00e4nkte och k\u00e4nde att irritationen redan b\u00f6rjade n\u00e5 bristningsgr\u00e4nsen. Trots flera f\u00f6rs\u00f6k verkade det st\u00f6rt om\u00f6jligt att f\u00e5…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,12,20],"tags":[],"class_list":["post-566","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-noveller","category-skrivande","category-smakprov"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=566"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":688,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/566\/revisions\/688"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=566"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=566"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}