{"id":53,"date":"2013-06-26T17:21:34","date_gmt":"2013-06-26T17:21:34","guid":{"rendered":"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=53"},"modified":"2014-04-18T16:54:44","modified_gmt":"2014-04-18T16:54:44","slug":"inledningen-till-att-finna-helen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/inledningen-till-att-finna-helen\/","title":{"rendered":"inledningen till \u201dAtt finna Helen\u201d"},"content":{"rendered":"
\n
\"att<\/a>

K\u00f6p h\u00e4r!<\/p><\/div>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r jag var liten ropade mamma fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret ut p\u00e5 g\u00e5rden som vanligt. Det var i maj n\u00e5gon g\u00e5ng, och jag har alltid t\u00e4nkt att det var den sextonde, riktigt varf\u00f6r vet jag inte. Kan lika g\u00e4rna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland f\u00e5r man liksom f\u00f6r sig n\u00e5got alldeles best\u00e4mt, till exempel ett datum. I sj\u00e4lva verket har man kanske f\u00e5tt det helt om bakfoten och det handlar till och med om n\u00e5got helt annat som man inte fattar. Fast jag var f\u00f6rst\u00e5s sexton n\u00e4r jag l\u00e5g med en pojke f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Och jag \u00e4r f\u00f6dd den sextonde april. Dessutom p\u00e5st\u00e5r mamma att jag f\u00f6ddes klockan sexton minuter \u00f6ver fyra p\u00e5 eftermiddagen. Sexton. \u00c4ven om jag inte \u00e4r vidskeplig precis, s\u00e5 t\u00e4nker jag d\u00e5 och d\u00e5 att det d\u00e4r talet kan ha haft en viss betydelse i mitt liv. N\u00e5gon g\u00e5ng ska jag anstr\u00e4nga mig att komma p\u00e5 mera om det. Om jag orkar.<\/p>\n

\n

I alla fall v\u00e4rmde solen den d\u00e4r dagen, och jag hade bara kort\u00e4rmad kl\u00e4nning och tunna vita sockar. Det minns jag. Tjocktr\u00f6jan \u2013 den bl\u00e5 med kn\u00e4ppning p\u00e5 ena axeln \u2013 h\u00e4ngde i hallen. Den skulle nog inte beh\u00f6vas mer \u00e4ven om morgonen hade varit lite kylig.<\/p>\n

\u201dHelen! Kom in och \u00e4t! Pappa har kommit.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 var det alltid. N\u00e4r pappa kom hem var det middagsdags. Hela familjen samlades. Det var jag och mina tv\u00e5 br\u00f6der. Men den h\u00e4r dagen skulle allt bli annorlunda. Det anade jag inte n\u00e4r jag svarade med h\u00f6g r\u00f6st:<\/p>\n

\u201dSka bara hoppa f\u00e4rdigt f\u00f6rst!\u201d<\/p>\n

Sedan kastade jag mig in i den l\u00e5nga b\u00e5gen av svischande rep som mina kamrater sv\u00e4ngde runt, runt. Hoppade, hoppade, r\u00e4knade h\u00f6gt, ropade en ramsa och s\u00e5 ut igen. Jag klarade det hur enkelt som helst! Men nu blev det sv\u00e5rare f\u00f6r hastigheten \u00f6kade p\u00e5 repet. Sneglade upp mot f\u00f6nstret. D\u00e4r lutade sig lillebror ut och tittade p\u00e5 oss.<\/p>\n

\u201dDu ska komma in nu!\u201d<\/p>\n

Henrik skrek allt vad han orkade. N\u00f6jd \u00f6ver att f\u00e5 beordra en storasyster som redan gick i andra klass. Han l\u00e4ngtade efter att bli stor och b\u00f6rja skolan.<\/p>\n

Jag r\u00e4ckte ut tungan, men visste att han hade r\u00e4tt. Pappa gillade inte att man var sen. Inte f\u00f6r att jag fick stryk precis, men jag ville verkligen inte att han skulle vara missn\u00f6jd med mig. Det var liksom s\u00e5 obehagligt att t\u00e4nka p\u00e5 att det blev sj\u00e4lvklart att g\u00f6ra honom till viljes. Ibland undrar jag \u00f6ver det d\u00e4r. Vad var det jag var r\u00e4dd f\u00f6r? Vad trodde jag skulle h\u00e4nda? Hur kunde det bli med en olydig unge? Jag inbillar mig att jag hade underliga f\u00f6rest\u00e4llningar om att det g\u00e5r illa f\u00f6r flickor som inte g\u00f6r som de \u00e4r tillsagda. De blir fattiga, hamnar i f\u00e4ngelse och f\u00e5r ot\u00e4cka utslag i ansiktet. Inte f\u00f6r att n\u00e5gon hade sagt just det d\u00e4r till mig vad jag minns. Men s\u00e5 var det. Hel och ren. Sn\u00e4ll och lydig. Annars.<\/p>\n

Nu i vuxen \u00e5lder kan jag f\u00f6rst\u00e5s inse se att mina br\u00f6der inte alls var s\u00e5dana. De var b\u00e5de busiga och elaka, men det tycktes i alla fall g\u00e5 bra f\u00f6r dem. Och inte fick de n\u00e5gra hemska sjukdomar heller.<\/p>\n

Ett snabbt hej till kompisarna p\u00e5 g\u00e5rden, in genom porten, upp f\u00f6r trapporna med klapprande sandaler, tre v\u00e5ningar och sedan raka v\u00e4gen till badrummet f\u00f6r att tv\u00e4tta h\u00e4nderna och ansiktet. Det k\u00e4ndes som jag gjort samma sak tusen g\u00e5nger. Allt var s\u00e5 v\u00e4lbekant och jag \u00e4lskade det. Ja, jag tvekar inte att s\u00e4ga det ordet. Jag \u00e4lskade verkligen v\u00e5rt kvarter, de kalla gr\u00e5 stentrapporna d\u00e4r man suttit s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger och blivit kall om stj\u00e4rten. Lekt med dockor och bytt bokm\u00e4rken. Makat sig undan n\u00e4r n\u00e5gon vuxen passerade. L\u00e5tit fingrarna f\u00f6lja fossilenas linjer. Gr\u00e5, vita, runda. Huvudet lutat mot de h\u00e5rda st\u00e4ngerna i trappr\u00e4cket. Jag hade sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att det verkligen var djur som en g\u00e5ng blivit sammansm\u00e4lta med stenen. G\u00e5rden, v\u00e4nnerna, skolan, G\u00e4vle, allt i min tillvaro var v\u00e4rt min k\u00e4rlek. Till och med vaktm\u00e4staren i kvarteret som vi var r\u00e4dda f\u00f6r. Honom \u00e4lskade jag ocks\u00e5.<\/p>\n

Det enda jag avskydde var en elak bespisningsvakt p\u00e5 skolan. Ugglan. Bakom tjocka glas\u00f6gon och stirrade hon p\u00e5 en. Med sina klofingrar nedslagna och inborrade i offrets axel kunde hon v\u00e4sa:<\/p>\n

\u201dSitt rakt och ordentligt n\u00e4r du \u00e4ter! Annars f\u00e5r du ont i magen, unge!\u201d<\/p>\n

Fy, vad ot\u00e4ckt. Men Ugglan var verkligen det enda molnet p\u00e5 min himmel under den tiden. Ett ganska ulligt och harml\u00f6st moln kan man tycka.<\/p>\n

Det fanns en sj\u00e4lvklarhet i allt man gjorde. Till och med de tr\u00e5kiga sakerna var viktiga och hade sin plats.<\/p>\n

Jag vet att man kan sk\u00f6nm\u00e5la sin barndom, att det ibland blir n\u00e5gon slags n\u00e4stan sjuklig l\u00e4ngtan till den och det den representerade. Att \u00e5terv\u00e4nda \u00e4r inte m\u00f6jligt. Barndomen \u00e4r f\u00f6rsvunnen. Den kan man bara minnas. Och inte \u00e4r minnena best\u00e4ndiga heller. De g\u00e4ckar en st\u00e4ndigt och f\u00f6r\u00e4ndrar form och inneh\u00e5ll. Hur som helst fanns det n\u00e5got v\u00e4sentligt som jag borde f\u00e5tt med mig d\u00e4rifr\u00e5n. Och jag vet inte vad det \u00e4r.<\/p>\n

\u201dHej min lilla gullunge\u201d, sa pappa. \u201d\u00c5h, vad du luktar gott.\u201d<\/p>\n

Han pussade mig p\u00e5 kinden och hans h\u00f6gra handflata, s\u00e5 str\u00e4v och varm, vidr\u00f6rde som den naturligaste sak i v\u00e4rlden, \u00f6versidan av min hand. Ja, jag visste att han \u00e4lskade mig. Men mamma pekade mot mina underarmar utan att s\u00e4ga n\u00e5got. H\u00e4nderna var rena, men det var l\u00e5nga r\u00e4nder av smuts upp mot armb\u00e5garna. Jag skyndade mig till tv\u00e4ttst\u00e4llet igen. Hel och ren. Annars. Mina br\u00f6der satt redan till bords. Undrar om de luktade gott? Eller om pappa inte kunde k\u00e4nna det?<\/p>\n

\u201dPappa har n\u00e5got viktigt att ber\u00e4tta\u201d, sa mamma n\u00e4r vi omsider b\u00f6rjat \u00e4ta.<\/p>\n

Jag kan inte minnas hur hon s\u00e5g ut. F\u00f6rv\u00e4ntansfull? Sur? Lycklig?<\/p>\n

Det var fl\u00e4skpannkaka. Lingonsylt hade vi f\u00e5tt fr\u00e5n mormor i Sandviken. Det var pappas favoritr\u00e4tt och han lade f\u00f6r sig ganska mycket av de goda lingonen. Alla s\u00e5g p\u00e5 honom, men han tog en stor tugga f\u00f6rst. Sedan drack han ur sitt mj\u00f6lkglas, torkade sig om munnen med baksidan av handen och sa:<\/p>\n

\u201dJag har f\u00e5tt ett nytt j\u00e4ttebra jobb. S\u00e5 vi ska flytta.\u201d<\/p>\n

Precis s\u00e5 uttryckte han sig. \u201dF\u00e5tt\u201d ett nytt jobb. Inte att han s\u00f6kt eller skaffat ett annat jobb. Det l\u00e4t inte som n\u00e5got frivilligt, utan n\u00e5got man var tvungen g\u00f6ra. B\u00e5de en g\u00e5va och ett p\u00e5bud. F\u00e5tt nytt jobb, m\u00e5ste flytta. P\u00e5 det viset t\u00e4nkte jag inte just d\u00e5, f\u00f6rst l\u00e5ngt efter\u00e5t. Min egen tillvaro i G\u00e4vle m\u00e5 ha varit en enda stor lycka, men kanske pappas och mammas inte var s\u00e5 perfekt. N\u00e5got m\u00e5ste ju ha f\u00e5tt dem att s\u00f6ka sig bort. Det vet jag inget om \u00e4nnu idag. Svaret blir liksom bara att det var ett bra jobb och en fantastisk m\u00f6jlighet. Att hela min v\u00e4rld krossades var inte en fr\u00e5ga p\u00e5 dagordningen d\u00e5, och det g\u00e5r inte att prata om det nu heller. Kanske har de alltf\u00f6r d\u00e5ligt samvete mot mig f\u00f6r att orka ta i det.<\/p>\n

V\u00e4gverket i \u00d6stersund. F\u00f6r min del kunde pappa lika g\u00e4rna sagt att han skulle bli grindvakt i Helvetet. Mina br\u00f6der jublade.<\/p>\n

\u201dJa\u201d, skrek de. \u201dFlytta! Vad kul! \u201d<\/p>\n

Pappa s\u00e5g n\u00f6jt p\u00e5 dem. Hur mamma s\u00e5g ut kan jag som sagt inte minnas. Var hon ocks\u00e5 s\u00e5 d\u00e4r salig?<\/p>\n

Sj\u00e4lv tystnade jag och dog. Allt blev bara stilla och iskallt. Ett ekande m\u00f6rkt h\u00e5lrum i sj\u00e4len. I tv\u00e5 veckor gr\u00e4t jag. Hur kunde de g\u00f6ra s\u00e5 mot mig? Hela mitt liv fanns i G\u00e4vle. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunde jag aldrig f\u00f6rl\u00e5ta dem. Trots att jag bara var \u00e5tta \u00e5r tyckte jag att det var slutet p\u00e5 allt. Vi har inte n\u00e5gon g\u00e5ng kunnat prata om det p\u00e5 n\u00e5got bra s\u00e4tt. I vuxen \u00e5lder har jag gjort n\u00e5gra trevande f\u00f6rs\u00f6k, men det l\u00e4t mest som att jag anklagade dem, s\u00e4rskilt mamma, och d\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4tt att f\u00e5 till n\u00e5got samtal. Men jag l\u00e4ngtar fortfarande efter att f\u00e5 h\u00f6ra dem s\u00e4ga:<\/p>\n

\u201dF\u00f6rl\u00e5t Helen. Vi fattade inte hur illa vi gjorde dig.\u201d<\/p>\n

Det vore tillr\u00e4ckligt. Klart jag skulle f\u00f6rl\u00e5ta. Jag \u00f6verlevde ju.<\/p>\n

Under de f\u00f6ljande dagarna tror jag ocks\u00e5 att det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen som d\u00f6den d\u00f6k upp i mina tankar. S\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 riktigt allts\u00e5.<\/p>\n

\u201dJag vill d\u00f6!\u201d<\/p>\n

Jag skrek g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng hysteriskt och mamma h\u00f6ll om mig.<\/p>\n

\u201dJag hatar er!\u201d<\/p>\n

Pappa gick in vardagsrummet. Det var p\u00e5 ett s\u00e4tt barnsligt och \u00f6verdramatiskt. Fast ocks\u00e5 v\u00e4ldigt sant. Och jag var ju bara ett barn. Ett barn som sa \u201djag vill d\u00f6\u201d i st\u00e4llet f\u00f6r \u201djag vill inte\u201d, eller \u201dsn\u00e4lla, vi kan v\u00e4l bo kvar\u201d.<\/p>\n

Fast sa jag verkligen att jag hatade dem? Det l\u00e5ter lite otroligt.<\/p>\n

N\u00e4r jag satt ensam vid mitt sovrumsf\u00f6nster p\u00e5 kv\u00e4llen och stirrade ut p\u00e5 m\u00f6rkret, gatlyktorna och regnet, var d\u00f6den verkligen n\u00e4rvarande f\u00f6r mig. T\u00e5rarna var slut f\u00f6r dagen, tomhet det enda som \u00e5terstod. Allt var slut. Det kunde lika bra f\u00e5 vara det fullt ut. Jag minns inte s\u00e4kert hur jag t\u00e4nkte, barn f\u00f6rst\u00e5r nog d\u00f6den lite annorlunda \u00e4n en vuxen. Men k\u00e4nslan gl\u00f6mmer jag inte. Det \u00e4r mycket i den jag fortsatt mitt liv. \u00d6vergiven och ensam, livet endast i \u00f6verlevnadens tecken.<\/p>\n

Jag tror aldrig att jag d\u00e5 t\u00e4nkte p\u00e5 d\u00f6den som ett alternativ till att forts\u00e4tta leva. Inte medvetet. Jag ville f\u00f6rsvinna, det minns jag. St\u00e4mningsl\u00e4get \u00e4r l\u00e4tt att \u00e5terkalla och f\u00f6rnimma i hela kroppen, men d\u00e4r finns ocks\u00e5 alla de starka groteska bilderna som jag aldrig v\u00e5gat yppa f\u00f6r en enda m\u00e4nniska.<\/p>\n

Hur jag mitt i natten s\u00e4tter mig tv\u00e4rt upp i s\u00e4ngen. Det \u00e4r n\u00e5got ot\u00e4ckt i rummet. Det vet jag omedelbart. S\u00e5 stiger r\u00f6k ur de svarta h\u00f6rnen, sakta formande sig till kloliknande gigantiska h\u00e4nder. De h\u00f6jer sig, f\u00f6renas i taket. Jag stirrar f\u00f6rstenad. Sju par \u00f6gon stirrar p\u00e5 mig fr\u00e5n taket, gl\u00f6dande prickar. S\u00e5 uppl\u00f6ses det hela och m\u00f6rka sotflagor singlar ner mot mig. Ett v\u00e4sande ljud f\u00e5r mig att vilja h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen. D\u00e5 ser jag. Mina egna armar ligger f\u00f6r sig sj\u00e4lva framf\u00f6r mig p\u00e5 t\u00e4cket. K\u00e4nner pl\u00f6tsligt tyngden av dem p\u00e5 mina utstr\u00e4ckta ben. Blodet pumpar ut ur stumparna vid axlarna och allt blir bl\u00f6tt och r\u00f6tt och m\u00f6rkt. H\u00e4nderna p\u00e5 de avhuggna lemmarna knyts och \u00f6ppnas oupph\u00f6rligt. Motbjudande. Vederv\u00e4rdigt.<\/p>\n

Att jag ens f\u00f6rm\u00e5r mig att skriva det nu. N\u00e4r jag ser orden skr\u00e4mmer de n\u00e4stan vettet ur mig. Jag vet dessutom att det d\u00e4r \u00e4r jag p\u00e5 ett s\u00e4tt. Bara jag och mina tankar. Inget kommer ju utifr\u00e5n och tvingar sig p\u00e5 mig. Det \u00e4r spegeln av mitt fula inre.<\/p>\n

Det grymma uppvaknandet den natten var i alla fall starten p\u00e5 de \u00e5terkommande fantasierna och dr\u00f6mmarna som f\u00f6ljt mig, pl\u00e5gat mig. Och det blev inte precis mindre ot\u00e4ckt med \u00e5ren. Bilderna har dykt upp helt ov\u00e4ntat, inte alls bara i samband med att n\u00e5got h\u00e4nt eller s\u00e5. N\u00e5gon g\u00e5ng har jag f\u00f6rs\u00f6kt tvinga fram h\u00e4mndbilder mot m\u00e4nniskor jag inte gillat. Men det har mest slagit tillbaka mot mig sj\u00e4lv. Ibland har jag kunnat notera att de ibland varit f\u00f6rsvunna under l\u00e5nga perioder. Som nu till exempel. Kanske \u00e4r det Martins f\u00f6rtj\u00e4nst.<\/p>\n

Fast n\u00e4r jag riktigt t\u00e4nker efter. Det kanske inte \u00e4r riktigt sant att det d\u00e4r med de hemska bilderna b\u00f6rjade just d\u00e5 n\u00e4r pappa ber\u00e4ttade om att vi skulle l\u00e4mna G\u00e4vle.<\/p>\n

Jag har n\u00e5gra otydliga minnen av dr\u00f6mmar fr\u00e5n barndomen och det m\u00e5ste ha varit innan vi flyttade. Jag kanske alltid har haft det d\u00e4r inom mig. N\u00e5gon slags svaghet. En dragning till det obehagliga och avvikande. Det \u00e4r ju m\u00f6jligt att jag bara skyller allt p\u00e5 flytten. T\u00e4nk om det hade blivit s\u00e5 \u00e4nd\u00e5. Jag vill inte kallas det d\u00f6dsl\u00e4ngtan. Men ibland har jag s\u00e5 otroligt sv\u00e5rt att k\u00e4nna n\u00e5gon mening. \u00d6nskar att jag kunde hitta n\u00e5got samband, n\u00e5got slags m\u00f6nster. Men det verkar bara som det kommer \u00f6ver mig. Tungt, svart, stumt. Inget som ber\u00f6r.\"\"<\/p>\n

Hur i helvete kan jag ens t\u00e4nka p\u00e5 att vilja ha barn med Martin? Det vore inte r\u00e4tt, hur mycket jag \u00e4n l\u00e4ngtar. T\u00e4nk om jag f\u00e5r ett barn som blir likadant som jag sj\u00e4lv? T\u00e4nk om jag inte orkar en dag och tar livet av mig? S\u00e5 f\u00e5r man inte g\u00f6ra mot sitt barn.<\/p>\n

Men \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En g\u00e5ng n\u00e4r jag var liten ropade mamma fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret ut p\u00e5 g\u00e5rden som vanligt. Det var i maj n\u00e5gon g\u00e5ng, och jag har alltid t\u00e4nkt att det var den sextonde, riktigt varf\u00f6r vet jag inte. Kan lika g\u00e4rna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland f\u00e5r man liksom f\u00f6r sig n\u00e5got alldeles best\u00e4mt, till…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12],"tags":[4,7],"class_list":["post-53","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-skrivande","tag-att-finna-helen","tag-utdrag"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/53","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=53"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/53\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":555,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/53\/revisions\/555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=53"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=53"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=53"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}