![\"Trekommanoll](\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/Trekommanoll-24-augusti-2004-013.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dSj\u00e4tte dagen fiskade jag i \u00e4lven en sen eftermiddag. Satt f\u00f6rst en timme s\u00e4kert och bara iakttog vattnet.<\/p>\n
Fl\u00f6det, str\u00f6mmarna, djupkanalerna,
\nt\u00e4nkbara h\u00f6ljor, stenar, vadm\u00f6jligheter,
\nbligade i flugasken, t\u00e4nkte mig en st\u00f6rre fisk nu,
\ntunna gr\u00e5 moln, vindstilla,
\ns\u00e4tter upp spritk\u00f6ket,
\nvatten, kaffe, h\u00e5rdbr\u00f6d,
\nh\u00e4r kan jag \u00f6vernatta,
\nkommer att sova gott med bruset utanf\u00f6r t\u00e4ltet.
\nTjugo meter uppstr\u00f6ms \u00e4r det en liten inbuktning med n\u00e4stan stilla vatten, d\u00e4r vakar frukostens sm\u00e5\u00f6ring.<\/p>\n
Och jag tog av mig vandrark\u00e4ngor och strumpor, kavlade upp byxorna ovanf\u00f6r kn\u00e4t och satte p\u00e5 mig gymnastikskorna. Vadade f\u00f6rsiktigt ut p\u00e5 grusbottnen, kylan tr\u00e4ngde fort genom skornas tyg, tog sikte p\u00e5 den f\u00f6rsta stenen jag t\u00e4nkte fiska av, den var v\u00e4l en decimeter under ytan, antydan till vitvatten. Efter fyra kast n\u00e5dde den svarta streamerflugan bakvattnet som s\u00e4kert dolde en liten djuph\u00e5la och \u00f6ringen tog med kraft. Mothugg, tyngd, rusning uppstr\u00f6ms, fort in med lina, d\u00e4r br\u00f6t den ytan med ett plask, sedan nedstr\u00f6ms igen, jag bromsade f\u00f6rsiktigt. Ner p\u00e5 botten for fisken och tv\u00e4rstannade, jag h\u00f6ll den och t\u00e4nkte tv\u00e5 kilo. Hanfisk, m\u00e5ste vara. Uppstr\u00f6ms p\u00e5 det viset.<\/p>\n
Solen br\u00f6t fram \u00f6ver fj\u00e4llkammen p\u00e5 andra sidan \u00e4lven, en kungs\u00f6rn visade sin siluett, steg i uppvindarna, jag hade inte t\u00e4nkt p\u00e5 Merete eller brevet sedan jag l\u00e4mnade Ume\u00e5 och klev p\u00e5 t\u00e5get. Fisken b\u00f6rjade r\u00f6ra p\u00e5 sig igen, tog sats och gjorde ett j\u00e4ttehopp, skakande tafs och fluga, dunkade mot \u00e4lven yta, jag t\u00e4nkte tre kilo, ny rusning, knarret fr\u00e5n rullen \u00f6vergick n\u00e4stan i ett tjut.<\/p>\n
Men i n\u00e4sta stund kom han lugnt rakt mot mig, tog en sv\u00e4ng n\u00e4r det var ett par meter kvar d\u00e4r jag stod i decimeterh\u00f6gt iskallt vatten, han skimrade, visade upp sin stora ryggfena, sedan v\u00e4nde han i sakta mak mot ursprungsstenens h\u00e5la, st\u00e4llde sig lugnt, sp\u00e4nt sp\u00f6, r\u00f6rde sig inte.<\/p>\n
Hur l\u00e4nge h\u00f6ll vi p\u00e5? Jag kan inte bed\u00f6ma det, p\u00e5 ett vis var det v\u00e4l en evighet.<\/p>\n
Det var molnen, fj\u00e4llen, \u00e4lven, bruset, mina domnande f\u00f6tter i kylan,
\ntanken att det inte handlade om en strid mellan mig och \u00f6ringen,
\ndetta var mer en dans, n\u00e5got vi gjorde tillsammans,
\noch mina fingrar var inte bara om sp\u00f6et, med v\u00e4nsterhanden bromsande rullen,
\njag h\u00f6ll denna vilda fisk n\u00e4ra mig,
\ns\u00e5g hans kropp,
\nk\u00e4nde hans kraft,
\nhur han lekte med mig, kamratligt,
\nja, visst var det s\u00e5,
\ndet var inte p\u00e5 allvar,
\ningen skulle d\u00f6,
\ningen skulle f\u00f6rlora n\u00e5gon kamp.<\/p>\n
S\u00e5 n\u00e4r linan pl\u00f6tsligt slaknade var det inte den d\u00e4r vanliga tomheten som kan uppst\u00e5 vid insikten att man tappat en fisk, nej, det var i sj\u00e4lva verket mycket mer en lyckok\u00e4nsla, befrielse till och med, n\u00e5gon form av tacksamhet, jag ville n\u00e4stan falla p\u00e5 kn\u00e4 och gr\u00e5ta s\u00e5 underbart var det.\u201d<\/p>\n