![\"provins](\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/provins-r\u00f6d.jpg\")
Dag 1<\/h4>\nDet verkar vara en v\u00e4letablerad uppfattning att naturen inte alltid uppfattats s\u00e5 som vi g\u00f6r idag. P\u00e5 n\u00e4tet hittar l\u00e4tt jag en forskare som s\u00e4ger \u201datt den svenska natursynen delvis \u00e4r inl\u00e4rd, och att den historiskt sett dessutom \u00e4r ganska ny. Den moderna natursynen har sina r\u00f6tter i den tyska romantiska r\u00f6relsen p\u00e5 1800-talet. I Sverige b\u00f6rjade den formas under industrialiseringen n\u00e4r m\u00e4nniskor l\u00e4mnade landsbygden och flyttade in till st\u00e4derna<\/i>.\u201d<\/p>\n
Sj\u00e4lv t\u00e4nker jag ocks\u00e5 s\u00e5 d\u00e4r. Att mitt eget t\u00e4nkande \u00e4r en del i ett historiskt och kulturellt sammanhang. Denna tanke borde v\u00e4l g\u00f6ra mig fri? Men \u00e4nd\u00e5. Kan man verkligen frig\u00f6ra sig fr\u00e5n sin tids kulturella tankeram annat \u00e4n rent intellektuellt? Hela m\u00f6nstret av kunskaper, tankar, k\u00e4nslor och \u00e5sikter \u00e4r sv\u00e5rt att bryta. Kanske om\u00f6jligt. Det \u00e4r som ett missbruk, en last.<\/p>\n
Kanske \u00e4r det ingen dum id\u00e9 att j\u00e4mf\u00f6ra sitt kulturella tanke- och beteendem\u00f6nster med ett missbruk, en last. Det finns en styrka, en bindning och ett tv\u00e5ng i b\u00e5da som kan vara starkt destruktivt. Man kan se Sean Connery p\u00e5 YouTube p\u00e5 allvar s\u00e4ga att det \u00e4r fullt i sin ordning att sl\u00e5 en kvinna (med \u00f6ppen hand) och det han g\u00f6r \u00e4r i princip att f\u00f6rsvara och uppr\u00e4tth\u00e5lla samma ordning som det som g\u00e4llde i det gamla agrarsamh\u00e4llet – en husbonde hade r\u00e4tt att aga sitt tj\u00e4nstefolk och f\u00f6rg\u00e5 sig p\u00e5 kvinnor utan att riskera n\u00e5got straff. Vissa saker tycks n\u00e4stan om\u00f6jliga att utrota ur m\u00e4nniskors (mest m\u00e4ns?) f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld. Andra tankefigurer multnar bort och \u00e5sikter f\u00f6r\u00e4ndras. Vad var det f\u00f6r vanf\u00f6rest\u00e4llning som l\u00e4kare hade att man kunde operera sp\u00e4dbarn utan bed\u00f6vning f\u00f6r de kunde ju inte k\u00e4nna sm\u00e4rta som vuxna? Varifr\u00e5n kommer en s\u00e5dan absurd, f\u00f6r att inte s\u00e4ga pervers, id\u00e9? Hur kunde den leva kvar l\u00e5ngt in p\u00e5 nittonhundratalet?<\/p>\n
Samtidigt m\u00e5ste man imponeras av m\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga att hitta nytt, nya v\u00e4gar, nya s\u00e4tt att t\u00e4nka och bete sig. V\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att anpassa oss \u00e4r otrolig, fantastisk. Den mest nedg\u00e5ngne missbrukare kan pl\u00f6tsligt best\u00e4mma sig och d\u00e4refter f\u00f6r\u00e4ndra sitt liv. En invandrare fr\u00e5n fj\u00e4rran land finner i Norrland ett nytt hem, nya v\u00e4nner, nya vanor, nytt s\u00e4tt att leva.<\/p>\n
S\u00e5 d\u00e4r st\u00e5r vi. \u00c5 ena sidan \u00e4r vi s\u00e5 fj\u00e4ttrade av v\u00e5r tids kulturella f\u00f6rest\u00e4llningar, \u00e5 den andra \u00e4r vi kapabla till underbar frihet att g\u00f6ra n\u00e5got \u00f6verraskande och banbrytande.<\/p>\n
En sak slog mig n\u00e4r jag nyligen l\u00e4ste det inledande kapitlet i Gunnar Balg\u00e5rds ess\u00e4bok Norrifr\u00e5n<\/i> som gavs ut 1998. S\u00e5 olikt det var en annan bok, n\u00e4mligen Carl-G\u00f6ran Eckerwalds R\u00f6ster i J\u00e4mtland<\/i> (2000). Olikheten jag t\u00e4nkte p\u00e5 var naturens n\u00e4rvaro.<\/p>\n
Medan Gunnar Balg\u00e5rd omedelbart kastar sig in i naturbilder och reflexioner d\u00e4r storslagenhet, \u00f6dslighet, sk\u00f6nhet och intimitet samsas, \u00e4r naturen underligt fr\u00e5nvarande i Eckerwalds samling av texter. Man f\u00e5r leta efter den var mitt intryck.<\/p>\n
Balg\u00e5rd ber\u00e4ttar om sin f\u00f6rsta landskapsupplevelse av Norrland, en syn genom t\u00e5gf\u00f6nstret. Han \u00e4r sex \u00e5r och familjen \u201dska bli norrl\u00e4nningar\u201d. De flyttar till Ume\u00e5 1944.<\/p>\n
\u201dUte ligger skarsn\u00f6 som reflekterar en halvmulen himmel, h\u00f6ga skogs\u00e5sar vandrar. Inte m\u00e5nga f\u00e4rger, mest ett stickande vitt och en dov olivgr\u00f6n f\u00e4rg i skogshavet\u2026 dalar sjunker och stiger, allt b\u00f6ljar.\u201d\u2026 \u201d\u2026 dramatisk storvulenhet, h\u00e4r saknas varje idyll och finns knappast n\u00e5gra m\u00e4nniskor. Allt \u00e4r alldeles vidstr\u00e4ckt och tyst.\u201d<\/p>\n
S\u00e5dan var hans f\u00f6rsta intryck av Norrland. Det \u00e4r bilder som de flesta av oss kan k\u00e4nna igen. De \u00e4r ocks\u00e5 i h\u00f6g grad i samklang med den g\u00e4ngse norrlandsbilden som fortfarande lever kvar. Balg\u00e5rds s\u00e4tt att resonera om norrlandsbildens uppkomst i konsten harmonierar v\u00e4l med Anders \u00d6hmans resonemang, n\u00e4r han i R\u00f6tter och rutter <\/i>(2000) diskuterar schablonbilden av norrl\u00e4nningen som pr\u00e4glas av sin landsdels karakteristika.<\/p>\n
\u201d\u2026 gles befolkning (tystl\u00e5ten), en ob\u00e4ndig natur (seg), ingen egentlig industri, men rik p\u00e5 r\u00e5varor (fattig och underutvecklad), inga kulturella m\u00f6tesplatser och ingen aristokrati (okultiverad). Denna bild lever fortfarande kvar.\u201d<\/p>\n
Den ob\u00e4ndiga naturen, se d\u00e4r n\u00e5got som man m\u00e5ste borra mer i, om \u00e4n m\u00e5nga gjort det f\u00f6rr. Naturen som n\u00e5got vilt och ot\u00e4mjt. N\u00e4ppeligen n\u00e5got nytt.\u00a0 Men, som Gunnar Balg\u00e5rd konstaterar, det var inte just n\u00e5got som kom att fylla hans egen barndom och uppv\u00e4xt. Han bodde f\u00f6rst i Haga i Ume\u00e5 och aldrig s\u00e5g han n\u00e5got av det vilda, fj\u00e4llen var bara n\u00e5got man anade, deras n\u00e4rvaro var inte fysisk i n\u00e5gon verklig mening. Men till och med denna fr\u00e5nvaro fick sin betydelse n\u00e4r han blev den han blev.<\/p>\n
Hur bygger vi egentligen det vi kallar identitet? Kanske finns inget s\u00e5dant? T\u00e4nk om det bara \u00e4r v\u00e5r tids inskr\u00e4nkta och problematiska s\u00e4tt att beskriva oss sj\u00e4lva (i V\u00e4st). Identitet antyder ju n\u00e5got fast, n\u00e5got vi \u00e4r, inte n\u00e5got vi st\u00e4ndigt blir. Jag \u00e4r skeptisk inf\u00f6r analogin med r\u00f6tter. Att det finns saker, platser, m\u00e4nniskor, h\u00e4ndelser och annat som kan spela stor roll i v\u00e5r personliga historia beh\u00f6ver man inte tveka om. Men att s\u00e5dant \u00e4r r\u00f6tter? \u201dFast f\u00f6rankrad i den sk\u00e5nska myllan.\u201d Ett s\u00e5dant uttryck f\u00e5r mig att rysa och t\u00e4nka p\u00e5 den tyska romanen En misslyckad son <\/i>av Renate Rasp. <\/i>F\u00f6r\u00e4ldrarna \u00e4r fast beslutna att pojken ska bli ett tr\u00e4d. Han f\u00e5r tr\u00e4na sig att st\u00e5 stilla, forts\u00e4tta med att bli placerad i en balja med vatten f\u00f6r att l\u00e4ra sig suga upp n\u00e4ring med f\u00f6tterna och slutligen gr\u00e4ver de ner honom upp till kn\u00e4na i tr\u00e4dg\u00e5rdens gr\u00e4smatta. Som titeln antyder gick det inget vidare. Romanen, som jag minns den, var v\u00e4l menad som en svidande satir \u00f6ver den s\u00e5 kallade svarta pedagogiken som bland annat Alice Miller skrivit om i sina b\u00f6cker. Men den s\u00e4ger ocks\u00e5 n\u00e5got om att m\u00e4nniskan har f\u00f6tter snarare \u00e4n r\u00f6tter och att vi inte har dessa f\u00f6tter prim\u00e4rt f\u00f6r att st\u00e5 stilla med. Det \u00e4r r\u00f6rlighet som \u00e4r mest utm\u00e4rkande f\u00f6r oss m\u00e4nniskor, b\u00e5de fysisk och mental. Inte den slags bundenhet och nedgr\u00e4vdhet som ordet r\u00f6tter kan f\u00f6rknippas med. Med detta sagt, vill jag p\u00e5 intet s\u00e4tt f\u00f6rneka n\u00f6dv\u00e4ndigheten f\u00f6r oss att ha betydelsefulla platser och andra minnen inom oss. Det \u00e4r v\u00e4l den samverkande helheten av allt s\u00e5dant som utg\u00f6r v\u00e5rt jag.<\/p>\n
\u00c4nnu har jag inte f\u00e5tt fatt i allt vad den norrl\u00e4ndska naturen betyder f\u00f6r mig. Men att det finns n\u00e5got i det d\u00e4r med ob\u00e4ndigheten och vildheten, det st\u00e5r utom allt tvivel. Tanken p\u00e5 att jag en knapp timme bort fr\u00e5n \u00d6stersund kan befinna mig p\u00e5 platser d\u00e4r knappt \u201den vit man satt sin fot\u201d som det kunde st\u00e5 i min barndoms b\u00f6cker om Afrika, den fyller mig med gl\u00e4dje. N\u00e4r jag g\u00e5r ner till \u00e5n genom en t\u00e4t urskog och \u00f6ver en liten myr och vet att det f\u00f6rmodligen inte finns en annan m\u00e4nniska p\u00e5 flera kilometers h\u00e5ll, d\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got speciellt.<\/p>\n
Jag \u00e5terv\u00e4nder till Ekerwalds bok. Mindes jag r\u00e4tt om den?<\/p>\n
R\u00f6ster i J\u00e4mtland<\/i> \u00e4r en i raden av b\u00f6cker i en litter\u00e4r landskapsserie fr\u00e5n En bok f\u00f6r alla<\/i> som t\u00e4ckt upp landskapen fr\u00e5n Sk\u00e5ne i s\u00f6der till Norrbotten i norr. Bidragen ser alla lite olika ut, men har alla givetvis sin tonvikt p\u00e5 landskapets plats i litteraturen i n\u00e5gon bred mening, eller tv\u00e4rtom: litteraturens plats i landskapet. Ekerwalds urval \u00e4r gener\u00f6st ur j\u00e4mtl\u00e4ndsk synpunkt; s\u00e5 \u00e4r till exempel Gunnar Ekel\u00f6f, Selma Lagerl\u00f6f, August Strindberg, Ivar Lo Johansson och Ellen Key \u00e4r representerade med texter \u00e4ven om deras anknytning till landskapet knappast kan kallas stark. Eckerwald inleder sin antologi med Kort j\u00e4mtl\u00e4ndsk bildningshistoria.<\/i><\/p>\n
I denna finns ett stycke om den j\u00e4mtlandsf\u00f6dde adelsmannen Georg Adlersparre. Jag anv\u00e4nder ordet \u201dj\u00e4mtlandsf\u00f6dd\u201d eftersom det verkar som att han bara tillbringade sina f\u00f6rsta 12-13 \u00e5r d\u00e4r och d\u00e4refter aldrig \u00e5terv\u00e4nde. Han gick i skola i Uppsala och blev officer vid femton \u00e5rs \u00e5lder. Hans koppling till den j\u00e4mtl\u00e4ndska bildningshistorian \u00e4r v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r knappast s\u00e5 stark. Adlersparre gav f\u00f6rvisso ut sin ber\u00f6mda tidskrift \u201dL\u00e4sning i blandade \u00e4mnen<\/i>\u201d som hade en viss udd mot den d\u00e5varande kung Gustav IV Adolf \u2013 ni vet han som st\u00f6rtades i och med 1809 \u00e5rs revolution \u2013 men bidrog han p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt till j\u00e4mtl\u00e4ndsk<\/i> bildning eller litteratur? Tveksamt. Kanske \u00e4r ocks\u00e5 Ekerwald ute p\u00e5 djupt vatten n\u00e4r han g\u00f6r en koppling mellan Adlersparre (\u201dj\u00e4mte\u201d) och det faktum att v\u00e5r f\u00f6rste Bernadotte omgav sig med j\u00e4mtar; en svenskl\u00e4rare fr\u00e5n Fr\u00f6s\u00f6n, en livmedikus fr\u00e5n Fors och en r\u00e5dgivare fr\u00e5n Stugun. Det p\u00e5st\u00e5dda sambandet blir underligt eftersom uppgifter tyder p\u00e5 att Adlersparre var missn\u00f6jd med att man valde en fransk l\u00f6sning p\u00e5 kungafr\u00e5gan, han hade f\u00f6redragit en dansk p\u00e5 tronen. Adlersparre avgick ur regeringen redan efter \u00e5r vilket kanske just berodde p\u00e5 detta missn\u00f6je. Varf\u00f6r skulle d\u00e5 Bernadotte vara s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust i j\u00e4mtar? Verkar ologiskt.<\/p>\n
N\u00e5ja, det var kanske en parantes i det h\u00e4r sammanhanget och verkligen inte mitt specialomr\u00e5de.<\/p>\n
Hur var det med naturen? Underligt fr\u00e5nvarande eller \u00e5tminstone bara n\u00e5got i f\u00f6rbig\u00e5ende genom hela antologin? Kanske \u00e4r jag or\u00e4ttvis. Selmas bidrag \u00e4r fr\u00e5n Nils Holgersson, visst \u00e4r det v\u00e4l natur med d\u00e4r. Och b\u00f6rjar jag leta lite s\u00e5 hittar jag mycket: myrmull, orkid\u00e9er, b\u00e4ckar, fj\u00e4ll, skog, mossa, f\u00e5gelskrik och en ov\u00e4ntad f\u00f6dsel i ostlig vind p\u00e5 Storsj\u00f6n. Och det \u00e4r inte allt. Det str\u00f6vas i skog, man gungar p\u00e5 myren, det \u00e4r fj\u00e4llvind och b\u00e4cksus, f\u00e4rger, dofter och j\u00e4mtl\u00e4ndsk vildmark. Jag f\u00e5r nog ge mig. Mitt minne bedrog mig och min l\u00e4sning var slarvig och or\u00e4ttvis. Vad jag saknar \u00e4r v\u00e4l det som p\u00e5 pricken motsvarar min egen upplevelse, mitt eget f\u00f6rh\u00e5llande till naturen. Men det kan jag f\u00f6rst\u00e5s inte beg\u00e4ra av n\u00e5gon annan. Men en sak dr\u00f6jer kvar som en oro inf\u00f6r alla dessa texter och Ekervalds inledning. Att landskapet J\u00e4mtland finns \u00e4r tvekl\u00f6st, men p\u00e5 vilket s\u00e4tt finns j\u00e4mten? Den fr\u00e5gan hade jag velat se st\u00e4lld.<\/p>\n
Jag l\u00e4ser vad jag skrivit.<\/p>\n
\u201dHan betraktade landskapet genom bussf\u00f6nstret, d\u00e4r var det mest skog och myr. Gr\u00f6nt, brunt, gr\u00e5tt, s\u00e4kert myggigt. Sedan s\u00e5g han ner i boken han hittat i stolsfickan. \u201dUlvaskallen\u201d av Sven Rosendahl, utgiven 1943, st\u00e4mpeln angav att den tillh\u00f6rde folkbiblioteket i Vilhelmina. Man kan undra hur den hamnat p\u00e5 bussen till Str\u00f6msviken. Han hade redan f\u00f6rut bl\u00e4ddrat lite och omedelbart fastnat f\u00f6r spr\u00e5ket. Gammaldags, bistert, ordkargt men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 rikt. Ulvaskallen var ett fj\u00e4ll som kallades s\u00e5 f\u00f6r att det liknade ett varghuvud som riktade nosen snett upp mot skyn. S\u00e5 fantasirikt. Martin hade ingen aning om var det kunde ligga. N\u00e5gonstans i Lappland f\u00f6rst\u00e5s, men hade k\u00e4nde inte igen namnen p\u00e5 alla sj\u00f6ar och fj\u00e4ll som n\u00e4mndes i boken. De kanske var p\u00e5hittade. Andra kapitlet ber\u00e4ttade om en en\u00f6gd vargj\u00e4gare som p\u00e5 \u00e5tta vintrar i str\u00e4ck \u00e4nnu inte skjutit ett enda gr\u00e5ben trots en besatthet som slagit honom h\u00e5rt i blodet. Han tillbringade all sin tid i fj\u00e4llen och kunde inte trivas n\u00e5gon annanstans.<\/p>\n
\u201dM\u00e5nget pl\u00e5gande beg\u00e4r kan rotas i en m\u00e4nniska, men vargasjukan tillh\u00f6r de efterh\u00e4ngsnaste. Den som smittats av det giftet \u00e4r s\u00e5ld f\u00f6r livstid.\u201d<\/i><\/p>\n
S\u00e5 sant, k\u00e4re Rosendahl, t\u00e4nkte Martin och la tillbaka boken. M\u00e5nget pl\u00e5gsamt beg\u00e4r kan rotas i en m\u00e4nniska.<\/p>\n
N\u00e4r bussen stannade p\u00e5 grusplanen i utkanten av byn var d\u00e4r tomt s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 en bil som v\u00e4ntade p\u00e5 den lille krokbente mannen med sina m\u00e5nga kassar och v\u00e4skor. H\u00e5ret var gr\u00e5tt och ostyrigt och skobanden p\u00e5 n\u00e4bbk\u00e4ngorna skymtade fram under slitna gr\u00e5 byxben. V\u00e4l varma kl\u00e4der f\u00f6r att vara sommar, t\u00e4nkte Martin som k\u00e4nde sig svettig efter bussf\u00e4rden. Kvinnan som m\u00f6tte gamlingen var lika knotig och f\u00e5rad som han, men betydligt l\u00e4ttare kl\u00e4dd i upprullade skjort\u00e4rmar. De sa inget till varandra utan lastade bara in packningen d\u00e4r bak och sedan for de iv\u00e4g i sin rej\u00e4lt dammiga bil. N\u00e4r bussen, som nu var tom p\u00e5 passagerare, ocks\u00e5 l\u00e4mnade h\u00e5llplatsen och f\u00f6rsvann i v\u00e4gkr\u00f6ken, d\u00e4r solen nu bara var strax ovan tr\u00e4dtopparna, blev det n\u00e4stan helt tyst. En hund sk\u00e4llde ett par g\u00e5nger i n\u00e5got hus l\u00e4ngre bort som Martin bara anade bortom granarna. Bakom det st\u00e4ngda stationshuset h\u00f6rdes porlandet fr\u00e5n b\u00e4cken som rann vidare och under den bro han kunde se ute vid v\u00e4gen. Martin st\u00e4llde ner ryggs\u00e4cken och sin v\u00e4ska i gruset. Tittade p\u00e5 klockan. De var n\u00e5gra minuter tidiga. Myggen fann honom i den ljumma sommarkv\u00e4llen, men han besv\u00e4rades inte s\u00e4rskilt av det och kom p\u00e5 att det alltid varit s\u00e5. Pappa och han hade ju varit uppe i fj\u00e4llen och fiskat mycket och kanske blev han d\u00e5 s\u00e5 van vid mygg och knott att han knappt t\u00e4nkte p\u00e5 det.<\/p>\n
S\u00e5 stod han d\u00e4r helt stilla i den norrl\u00e4ndska tystnaden och v\u00e4ntade. Det var inte alltf\u00f6r l\u00e4nge, men han hann \u00e4nd\u00e5 t\u00e4nka mycket. P\u00e5 tomhet, p\u00e5 saknad, Helen och sin el\u00e4ndiga historia. Men innan hans h\u00e4mtning kom var det som att han omgivningen kr\u00f6p allt n\u00e4rmare honom, invaderade hans sinne och slutligen blev han som innesluten i landskapet. P\u00e5 andra sidan v\u00e4gen var det en myr, d\u00e4r allt liksom \u00f6ppnade upp sig. Bortom de sm\u00e5 knotiga myrtallarna kunde han l\u00e5ngt borta i soldiset se fj\u00e4llformationerna med svarta stenskravel och gr\u00f6na eller gr\u00e5aktiga str\u00e5k av v\u00e4xtlighet. D\u00e4r fanns en o\u00e4ndlighet och en fullkomlighet som tog honom till sig och med ens fick honom att k\u00e4nna doften av bl\u00f6t, m\u00f6rk mull och komma ih\u00e5g hur det pl\u00f6tsliga brakandet av en tj\u00e4der som lyfter bland t\u00e4ta granar l\u00e5ter.<\/p>\n
Hemma, t\u00e4nkte han. Hemma. Underlig k\u00e4nsla.\u201d<\/p>\n
Allts\u00e5 denna Bodil Malmsten. Faktum \u00e4r att hon \u00e4r den enda f\u00f6rfattare som f\u00e5tt mig att skratta h\u00f6gt n\u00e4r jag l\u00e4st en bok. Priset p\u00e5 vatten i Finist\u00e8re<\/i> var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en s\u00e5 underbar l\u00e4sning och det \u00e4r Sista boken fr\u00e5n Finist\u00e8re<\/i> ocks\u00e5. Inte bara f\u00f6r att texterna f\u00e5r mig att skratta, men ocks\u00e5 f\u00f6r att de genomg\u00e5ende ber\u00f6r mig p\u00e5 ett mycket behagligt s\u00e4tt trots sitt ibland sorgliga inneh\u00e5ll. Hon lyckas g\u00f6ra fr\u00e5gor med avsev\u00e4rd tyngd s\u00e5 l\u00e4tta, utan att f\u00f6r en sekund f\u00f6rneka deras vikt. Och hon f\u00e5r mig att le \u00e5t alltihop. F\u00e5f\u00e4ngligheter f\u00e5f\u00e4nglighet, men det g\u00e5r att leva och gl\u00e4djas.<\/p>\n
Jag tillh\u00f6r den enfaldiga skara (\u00e5tminstone vill jag hoppas att jag inte var ensam) som blandade ihop Bodil Malmstens romanjag med f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv utan att just reflektera \u00f6ver det. I Sista boken fr\u00e5n Finist\u00e8re<\/i> har hon ett kapitel som avhandlar just den saken. D\u00e4r ber\u00e4ttar hon att det kommit e-post och brev, l\u00e4sare och bekanta planerar komma f\u00f6rbi och titta p\u00e5 hennes tr\u00e4dg\u00e5rd och mullvadsh\u00f6garna. Kanske till och med tr\u00e4ffa Madame C. Men det \u00e4r en missuppfattning, skriver Bodil Malmsten, att Finist\u00e8re skulle finnas p\u00e5 riktigt, \u201djag\u201d \u00e4r inte identiskt med henne sj\u00e4lv som f\u00f6rfattare, tr\u00e4dg\u00e5rden med sina mullvadar \u00e4r bara verklig innanf\u00f6r bokens p\u00e4rmar. Okej, t\u00e4nkte jag, fair enough. S\u00e5 m\u00e5ste man ju f\u00e5 g\u00f6ra. Anv\u00e4nda sig sj\u00e4lv, men \u00e4nd\u00e5 hitta p\u00e5.<\/p>\n
Sedan slog det mig. V\u00e4nta nu. Om romanens \u201djag\u201d ber\u00e4ttar att \u201djag\u201d inte \u00e4r identisk med \u201djag\u201d, och dessutom pratar som om \u201djag\u201d verkligen vore f\u00f6rfattaren Bodil Malmsten\u2026 Hur ska man f\u00f6rst\u00e5 det? Och jag ler \u00e5ter. F\u00f6rfattaren har lyckats igen. Snurrat upp mig och f\u00f6rmodligen lurat skjortan av mig. \u201dJag\u201d \u00e4r givetvis alltid \u201djag\u201d, men \u00e4nd\u00e5 inte. S\u00e5 \u00e4r det! S\u00e5 sant, s\u00e5 sant.<\/p>\n
<\/p>\n
Bodil Malmstens b\u00e5da romaner uppeh\u00e5ller sig vid tr\u00e4dg\u00e5rden. Den m\u00e5 vara b\u00e5de b\u00e5ngstyrig, motstr\u00e4vig och vildvuxen, men den \u00e4r trots allt en tr\u00e4dg\u00e5rd. Det \u00e4r inte natur, det \u00e4r kultur, det \u00e4r ett st\u00e4ndigt tuktande och kultiverande. Den norrl\u00e4ndska naturen fl\u00e4ktar f\u00f6rbi emellan\u00e5t i hennes tv\u00e5 b\u00f6cker om Finist\u00e8re; det talas om fj\u00e4lln\u00e4ra skog och mellersta norrlands inland och fj\u00e4lltrakter n\u00e4mns vid namn. F\u00f6r mig \u00e4r ord och uttryck som \u00f6ppnar upp, en vind drar f\u00f6rbi med bilder av vidder och vildhet.<\/p>\n
<\/p>\n
Bodil Malmstens romanjag tycks mig f\u00f6r \u00f6vrigt r\u00e4tt \u201domodern\u201d p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Flytten till Frankrike \u00e4r inte uttryck f\u00f6r internationalisering eller globalisering, det \u00e4r mer svensk kulturelits klassiska dragning (eller flykt) till mer kulturella breddgrader. Genom texten v\u00e4ntar jag hela tiden p\u00e5 att romanjaget ska l\u00e4mna sina avdankade id\u00e9er om blodsband, inneboende ned\u00e4rvd natur, predestinerande barndom och den oproblematiserade dualismen mellan kropp och sj\u00e4l, eller \u00e5tminstone f\u00e5 dem ifr\u00e5gasatta. Jag t\u00e4nker: hon kommer att f\u00e5 ihop det p\u00e5 slutet, hon slutar nog t\u00e4nka \u201dtypiskt svenskt\u201d, \u201dtypiskt franskt\u201d och annat i den genren. Men det h\u00e4nder inte. Romanjaget f\u00e5r f\u00f6rvisso ihop andra (bra) saker och f\u00f6rsonas med att ha l\u00e4mnat Finist\u00e8re. Men hon tar aldrig itu med sitt hoppl\u00f6st gammalmodiga tankegods. \u00c4ven h\u00e4r f\u00e5r jag v\u00e4l s\u00e4ga fair enough. Vem har sagt att romanfigurer ska tillfredsst\u00e4lla just mig?<\/p>\n
Slutet p\u00e5 en dikt.<\/p>\n
En egen vilja och ett eget val<\/p>\n
det s\u00e4gs att alla har<\/p>\n
Det egna valet \u00e4r dock r\u00e4tt beskuret<\/p>\n
v\u00e5r v\u00e4g f\u00f6r sv\u00e5r att kliva av<\/p>\n
<\/p>\n
M\u00e5h\u00e4nda blir det b\u00e4st i l\u00e4ngden<\/p>\n
att foga sig och bli det r\u00f6<\/p>\n
som viker sig och tynar bort i m\u00e4ngden<\/p>\n
vi alla som av l\u00e4ngtan d\u00f6<\/p>\n
<\/p>\n
Jag avskyr n\u00e4r mina ord blir s\u00e5 uppgivna. Intellektuellt f\u00e5r de mig att t\u00e4nka p\u00e5 problemet med hur man kan f\u00f6rh\u00e5lla sig till kunskap, en tillvaro och en v\u00e4rldsordning man tycker \u00e4r problematisk och djupt or\u00e4ttvis. Om man som jag misstror id\u00e9n om en <\/i>(1) kunskap, ett centrum, en sanning och ifr\u00e5gas\u00e4tter sj\u00e4lvklarheten i att v\u00e4rlden existerar objektivt, och ist\u00e4llet sympatiserar med tanken om polycentrism, kunskaper (flera) som \u00e4r beroende av sitt historiska och kulturella sammanhang, en syn p\u00e5 verklighet som n\u00e5got som st\u00e4ndigt och p\u00e5g\u00e5ende uppst\u00e5r hos oss, r\u00f6r sig i oss, d\u00e5 vi utnyttjar spr\u00e5ket f\u00f6r att ben\u00e4mna den \u2013 ja, d\u00e5 \u00e4r uppgivenheten varken logisk eller moraliskt till\u00e5ten, t\u00e4nker jag. Men den \u00e4r bekv\u00e4m. Att luta sig bak\u00e5t. Nicka. Grimasera inst\u00e4mmande. Jag har sett det f\u00f6rut. Jag vet det redan. Been there, done that. Jag skickar faktiskt pengar till de fattiga och utsatta. St\u00f6der Amnesty och Ecpat. Logiskt och moraliskt riktigt vore snarare att, som Anders Johansson uttrycker det i Provins 1\/2010, st\u00e4lla sig fr\u00e5gan \u201dhur man formar en strategi som i m\u00f6jligaste m\u00e5n f\u00f6rs\u00f6ker stanna kvar i en oavslutad position<\/i>\u201d. Den till st\u00e4ndig reflektion beredda m\u00e4nniskan. Homo ad consideratum paratus. I kombination med Homo ad juvendum paratus l\u00e4r det v\u00e4l bli en helvetes bra socialarbetare. M\u00e4nniskan som b\u00e5de reflekterar och \u00e4r beredd att hj\u00e4lpa.<\/p>\nDag 16<\/h4>\n
L\u00f6rdag. I stugan. Jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 ett sk\u00f6nt s\u00e4tt. Det bl\u00e5ser v\u00e5rvindar friska n\u00e5got rent \u00f6verj\u00e4vligt. G\u00e5r ut och pissar bortanf\u00f6r komposten och h\u00f6r tranor. De \u00e4r nog p\u00e5 \u00e4ngen nere vid \u00e5ngb\u00e5tsbryggan. P\u00e5 v\u00e4gen in ser jag Storsj\u00f6ns ruttnande is lysa svart och gr\u00e5. Den l\u00e4r bl\u00e5sa s\u00f6nder under dagen och f\u00f6rsvinna. G\u00f6r kaffe. Skriver. A l\u00e4ser under en filt p\u00e5 soffan. Ibland somnar hon.<\/p>\n
S\u00f6ndag. Jag \u00e4r tr\u00f6tt idag med, m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 l\u00e4sa. Sju f\u00f6rfattare \u00e4r nominerade till Norrlands litteraturpris. Jag m\u00e5ste s\u00e5ledes l\u00e4sa dem alla och tycka n\u00e5got. V\u00e4lja ut. Men de \u00e4r s\u00e5 olika. Har skrivit s\u00e5 olika saker.<\/p>\n
Det \u00e4r oerh\u00f6rt sv\u00e5rt \u2013 f\u00f6r att inte s\u00e4ga om\u00f6jligt – att v\u00e4ga litter\u00e4ra verk mot varandra \u00f6ver huvud taget och att g\u00f6ra det med b\u00f6cker fr\u00e5n s\u00e5 skilda genrer som vi g\u00f6r nu tycks mig n\u00e4stan o\u00f6verstigligt. En tecknad barnbok mot en tjock ess\u00e4samling. En maratondikt av o\u00e4ndliga hemskheter mot en v\u00e4lskriven, oroande och l\u00e5ngsam roman. Ja, vad s\u00e4ger man? Inte l\u00e4tt. Men jag f\u00f6rs\u00f6ker. Det \u00e4r m\u00f6jligt att jag blir or\u00e4ttvis mot de barnb\u00f6cker som finns med, men jag har anstr\u00e4ngt mig att s\u00e4ga n\u00e5got \u00e4ven om dem utifr\u00e5n n\u00e5gra f\u00f6r mig viktiga aspekter. Kanske n\u00e5gon kommer tycka att jag \u00e4r or\u00e4ttvis och negativ i \u00f6vrigt ocks\u00e5, men jag anstr\u00e4nger mig verkligen att se b\u00e5de f\u00f6r- och nackdelar med de b\u00f6cker jag f\u00e5tt att l\u00e4sa.<\/p>\n
Eftersom jag sj\u00e4lv skriver har jag en instinktiv ovilja mot att (offentligt) bed\u00f6ma andra. Men det kanske bara handlar om att inte vilja uts\u00e4tta sig f\u00f6r risken att n\u00e5gon t\u00e4nker eller s\u00e4ger: \u201dDu \u00e4r v\u00e4l inte s\u00e5 j\u00e4vla bra du heller<\/i>\u201d. \u201dKomma h\u00e4r och komma<\/i>.\u201d Och egentligen \u00e4r v\u00e4l en s\u00e5dan r\u00e4dsla inte relevant h\u00e4r. Jag m\u00e5ste givetvis f\u00e5 ha mina \u00e5sikter och om jag f\u00f6rs\u00f6ker vara hederlig<\/i> och gener\u00f6s<\/i> borde jag ju kunna st\u00e5 f\u00f6r de bed\u00f6mningar jag g\u00f6r. Dessutom b\u00f6r mina reflektioner rimligen betraktas som en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r diskussion, inte \u201dslutbetyg\u201d eller \u201dhere are the votes from the \u00d6stersund jury\u201d.<\/p>\n
Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att \u201ddet norrl\u00e4ndska\u201d (i n\u00e5gon slags mycket vid mening) m\u00e5ste vara en viktig bed\u00f6mningsgrund f\u00f6r priset som s\u00e5dant. Och att Norrland m\u00e5ste finnas i v\u00e4rlden.<\/p>\n
Jag flyger till Berlin, trotsar vulkanaskan. Skrattar \u00e5t Gud och ger naturen och klimatet fingret. H\u00e4r kommer jag! En norrl\u00e4nning bangar inte f\u00f6r lite aska. Ser ner p\u00e5 marken fr\u00e5n f\u00f6nstret under inflygningen till staden. Raka linjer, leksakshus, allting uppodlat. Allting! Var \u00e4r naturen? Ingenstans.<\/p>\n
Jag ser p\u00e5 m\u00e4nniskors ansikten p\u00e5 Berlins gator. Vill skaka om dem och fr\u00e5ga. Hur kan de leva utan natur? Vet de inte vad de saknar?<\/p>\n
Men jag g\u00e5r p\u00e5 museum ist\u00e4llet. Gapar h\u00e4nf\u00f6rd inf\u00f6r de v\u00e4ldiga hellenistiska och romerska templen som st\u00e5r inomhus, islamisk konst, stengudar av imponerande h\u00f6jd, tv\u00e5flodslandet, persiska skatter i \u00f6verfl\u00f6d. Vilket rofferi! Vilken h\u00e4pnadsv\u00e4ckande fr\u00e4ckhet de tyska arkeologerna uppvisat. St\u00f6ld, vill jag skrika.<\/p>\n
Men jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tacksamt fascinerad och avslutar fogligt med \u201dGemischtes Eis\u201d fr\u00e5n M\u00f6venpick och en dubbel cappucino p\u00e5 Caf\u00e9 Pergamon. Nebukadnessar stirrar p\u00e5 mig fr\u00e5n v\u00e4ggen d\u00e4r han h\u00e4nger \u2013 f\u00f6r evigt l\u00f6sryckt ur sitt sammanhang, v\u00e5ldsbortf\u00f6rd fr\u00e5n sitt eget centrum. Den anklagande blicken tar jag l\u00e4tt p\u00e5. Det var ju inte jag. Jag lydde bara order.<\/p>\n
Jag ser p\u00e5 vad jag skrivit.<\/p>\n
\u201dHan sk\u00f6t in v\u00e4skan under bommen och gick sj\u00e4lv runt. Vinkade, lyfte bagen och b\u00f6rjade g\u00e5. Johannes backade iv\u00e4g, v\u00e4nde bilen och for. Det gick bara n\u00e5gra sekunder, s\u00e5 var billjudet borta och granskogen var allt som h\u00f6rdes.<\/p>\n
Vandringen.<\/p>\n
Ryggs\u00e4cken och v\u00e4skan inte alltf\u00f6r tunga att b\u00e4ra.<\/p>\n
Strax hade han n\u00e5tt bron. Trots att han inte alls var tr\u00f6tt stannade han och tog av sig ryggs\u00e4cken. Letade reda p\u00e5 sin termos. Det fanns allt en liten kaffeskv\u00e4tt kvar. Medan han sippade ur termoskoppen s\u00e5g han ner mot vattnet som str\u00f6mmade under bron. L\u00e4nge stod han stilla och en bit bort d\u00e4r \u00e5n bildade ett litet stilla sel kunde han se ett vak under en nedh\u00e4ngande bj\u00f6rk. Han kunde n\u00e4stan h\u00f6ra det. Slurp, slurp. \u00d6ringen \u00e5t insekter. Kanske larver som f\u00f6ll ner fr\u00e5n bladen ovanf\u00f6r. Kanske kl\u00e4ckande sl\u00e4ndor. Han hatade sin far f\u00f6r vad han hade gjort. \u00c5ren efter faderns d\u00f6d hade han f\u00f6rnekat allt som hade med honom att g\u00f6ra, bara k\u00e4nt avsky. Men detta hade Martin \u00e4nd\u00e5 f\u00e5tt av honom.<\/p>\n
\u00d6ringen som bryter vattenytan i \u00e5ns m\u00f6rka vatten. Knotten som han just fn\u00f6s ut ur n\u00e4san d\u00e4r de envist f\u00f6rs\u00f6kte ta sig in. Han s\u00e5g bort\u00e5t v\u00e4gen och d\u00e4r var den lilla gr\u00e5 skylten utan text, h\u00e4ngande p\u00e5 trekvart. Den pekade upp\u00e5t, in i granskogen och han anade en traktorstig mellan stammarna. Samtidigt klev en r\u00e4v ut ur slyet i dikeskanten och stannade obesv\u00e4rat mitt p\u00e5 grusv\u00e4gen och s\u00e5g \u00e5t Martins h\u00e5ll. Avst\u00e5ndet var v\u00e4l trettio meter och de iakttog varandra lika nyfiket b\u00e5da tv\u00e5. Sedan fortsatte r\u00e4ven lugnt vidare och f\u00f6rsvann \u00e5t samma h\u00e5ll som Martin t\u00e4nkte sig.\u201d<\/p>\n
Det \u00e4r bara att konstatera: I am a sucker for summer in the North. Vintern \u00e4r nog bra, men mest en v\u00e4ntan. P\u00e5 att min natur ska synas igen. Min.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
(Fr\u00e5n Provins 4\/2009) Dag 1 Det verkar vara en v\u00e4letablerad uppfattning att naturen inte alltid uppfattats s\u00e5 som vi g\u00f6r idag. P\u00e5 n\u00e4tet hittar l\u00e4tt jag en forskare som s\u00e4ger \u201datt den svenska natursynen delvis \u00e4r inl\u00e4rd, och att den historiskt sett dessutom \u00e4r ganska ny. Den moderna natursynen har sina r\u00f6tter i den tyska…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[32,12,15],"tags":[],"class_list":["post-277","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-provins","category-skrivande","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/277","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=277"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/277\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":531,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/277\/revisions\/531"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=277"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=277"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=277"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}