{"id":238,"date":"2013-06-27T17:30:03","date_gmt":"2013-06-27T17:30:03","guid":{"rendered":"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=238"},"modified":"2014-04-17T17:25:51","modified_gmt":"2014-04-17T17:25:51","slug":"inledningen-till-att-finna-helen-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/inledningen-till-att-finna-helen-2\/","title":{"rendered":"inledningen till &#8221;Att finna Helen&#8221;"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/omslag_framsida_helen1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-28\" src=\"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/omslag_framsida_helen1.jpg\" alt=\"att finna helen\" width=\"172\" height=\"278\" \/><\/a>En g\u00e5ng n\u00e4r jag var liten ropade mamma fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret ut p\u00e5 g\u00e5rden som vanligt. Det var i maj n\u00e5gon g\u00e5ng, och jag har alltid t\u00e4nkt att det var den sextonde, riktigt varf\u00f6r vet jag inte. Kan lika g\u00e4rna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland f\u00e5r man liksom f\u00f6r sig n\u00e5got alldeles best\u00e4mt, till exempel ett datum. I sj\u00e4lva verket har man kanske f\u00e5tt det helt om bakfoten och det handlar till och med om n\u00e5got helt annat som man inte fattar. Fast jag var f\u00f6rst\u00e5s sexton n\u00e4r jag l\u00e5g med en pojke f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Och jag \u00e4r f\u00f6dd den sextonde april. Dessutom p\u00e5st\u00e5r mamma att jag f\u00f6ddes klockan sexton minuter \u00f6ver fyra p\u00e5 eftermiddagen. Sexton. \u00c4ven om jag inte \u00e4r vidskeplig precis, s\u00e5 t\u00e4nker jag d\u00e5 och d\u00e5 att det d\u00e4r talet kan ha haft en viss betydelse i mitt liv. N\u00e5gon g\u00e5ng ska jag anstr\u00e4nga mig att komma p\u00e5 mera om det. Om jag orkar.<\/p>\n<p>I alla fall v\u00e4rmde solen den d\u00e4r dagen, och jag hade bara kort\u00e4rmad kl\u00e4nning och tunna vita sockar. Det minns jag. Tjocktr\u00f6jan \u2013 den bl\u00e5 med kn\u00e4ppning p\u00e5 ena axeln &#8211; h\u00e4ngde i hallen. Den skulle nog inte beh\u00f6vas mer \u00e4ven om morgonen hade varit lite kylig.<\/p>\n<p>\u201dHelen! Kom in och \u00e4t! Pappa har kommit.\u201d<\/p>\n<p>S\u00e5 var det alltid. N\u00e4r pappa kom hem var det middagsdags. Hela familjen samlades. Det var jag och mina tv\u00e5 br\u00f6der. Men den h\u00e4r dagen skulle allt bli annorlunda. Det anade jag inte n\u00e4r jag svarade med h\u00f6g r\u00f6st:<\/p>\n<p>\u201dSka bara hoppa f\u00e4rdigt f\u00f6rst!\u201d<\/p>\n<p>Sedan kastade jag mig in i den l\u00e5nga b\u00e5gen av svischande rep som mina kamrater sv\u00e4ngde runt, runt. Hoppade, hoppade, r\u00e4knade h\u00f6gt, ropade en ramsa och s\u00e5 ut igen. Jag klarade det hur enkelt som helst! Men nu blev det sv\u00e5rare f\u00f6r hastigheten \u00f6kade p\u00e5 repet. Sneglade upp mot f\u00f6nstret. D\u00e4r lutade sig lillebror ut och tittade p\u00e5 oss.<\/p>\n<p>\u201dDu ska komma in nu!\u201d<\/p>\n<p>Henrik skrek allt vad han orkade. N\u00f6jd \u00f6ver att f\u00e5 beordra en storasyster som redan gick i andra klass. Han l\u00e4ngtade efter att bli stor och b\u00f6rja skolan.<\/p>\n<p>Jag r\u00e4ckte ut tungan, men visste att han hade r\u00e4tt. Pappa gillade inte att man var sen. Inte f\u00f6r att jag fick stryk precis, men jag ville verkligen inte att han skulle vara missn\u00f6jd med mig. Det var liksom s\u00e5 obehagligt att t\u00e4nka p\u00e5 att det blev sj\u00e4lvklart att g\u00f6ra honom till viljes. Ibland undrar jag \u00f6ver det d\u00e4r. Vad var det jag var r\u00e4dd f\u00f6r? Vad trodde jag skulle h\u00e4nda? Hur kunde det bli med en olydig unge? Jag inbillar mig att jag hade underliga f\u00f6rest\u00e4llningar om att det g\u00e5r illa f\u00f6r flickor som inte g\u00f6r som de \u00e4r tillsagda. De blir fattiga, hamnar i f\u00e4ngelse och f\u00e5r ot\u00e4cka utslag i ansiktet. Inte f\u00f6r att n\u00e5gon hade sagt just det d\u00e4r till mig vad jag minns. Men s\u00e5 var det. Hel och ren. Sn\u00e4ll och lydig. Annars.<\/p>\n<p>Nu i vuxen \u00e5lder kan jag f\u00f6rst\u00e5s inse se att mina br\u00f6der inte alls var s\u00e5dana. De var b\u00e5de busiga och elaka, men det tycktes i alla fall g\u00e5 bra f\u00f6r dem. Och inte fick de n\u00e5gra hemska sjukdomar heller.<\/p>\n<p>Ett snabbt hej till kompisarna p\u00e5 g\u00e5rden, in genom entr\u00e9d\u00f6rren, upp f\u00f6r trapporna med klapprande sandaler, tre v\u00e5ningar och sedan raka v\u00e4gen till badrummet f\u00f6r att tv\u00e4tta h\u00e4nderna och ansiktet. Det k\u00e4ndes som jag gjort samma sak tusen g\u00e5nger. Allt var s\u00e5 v\u00e4lbekant och jag \u00e4lskade det. Ja, jag tvekar inte att s\u00e4ga det ordet. Jag \u00e4lskade verkligen v\u00e5rt kvarter, de kalla gr\u00e5 stentrapporna d\u00e4r man suttit s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger och blivit kall om stj\u00e4rten. Lekt med dockor och bytt bokm\u00e4rken. Makat sig undan n\u00e4r n\u00e5gon vuxen passerade. L\u00e5tit fingrarna f\u00f6lja fossilenas linjer. Gr\u00e5, vita, runda. Huvudet lutat mot de h\u00e5rda st\u00e4ngerna i trappr\u00e4cket. Jag hade sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att det verkligen var djur som en g\u00e5ng blivit sammansm\u00e4lta med stenen. G\u00e5rden, v\u00e4nnerna, skolan, G\u00e4vle, allt i min tillvaro var v\u00e4rt min k\u00e4rlek. Till och med vaktm\u00e4staren i kvarteret som vi var r\u00e4dda f\u00f6r. Honom \u00e4lskade jag ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Det enda jag avskydde var en elak bespisningsvakt p\u00e5 skolan. Ugglan. Bakom tjocka glas\u00f6gon och stirrade hon p\u00e5 en. Med sina klofingrar nedslagna och inborrade i offrets axel kunde hon v\u00e4sa:<\/p>\n<p>\u201dSitt rakt och ordentligt n\u00e4r du \u00e4ter! Annars f\u00e5r du ont i magen, unge!\u201d<\/p>\n<p>Fy, vad ot\u00e4ckt. Men Ugglan var verkligen det enda molnet p\u00e5 min himmel under den tiden. Ett ganska ulligt och harml\u00f6st moln kan man tycka.<\/p>\n<p>\u201dHej min lilla gullunge\u201d, sa pappa. \u201d\u00c5h, vad du luktar gott.\u201d<\/p>\n<p>Han pussade mig p\u00e5 kinden och hans h\u00f6gra handflata, s\u00e5 str\u00e4v och varm, vidr\u00f6rde som den naturligaste sak i v\u00e4rlden, \u00f6versidan av min hand. Ja, jag visste att han \u00e4lskade mig. Men mamma pekade mot mina underarmar utan att s\u00e4ga n\u00e5got. H\u00e4nderna var rena, men det var l\u00e5nga r\u00e4nder av smuts upp mot armb\u00e5garna. Jag skyndade mig till tv\u00e4ttst\u00e4llet igen. Hel och ren. Annars. Mina br\u00f6der satt redan till bords. Undrar om de luktade gott? Eller om pappa inte kunde k\u00e4nna det?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En g\u00e5ng n\u00e4r jag var liten ropade mamma fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret ut p\u00e5 g\u00e5rden som vanligt. Det var i maj n\u00e5gon g\u00e5ng, och jag har alltid t\u00e4nkt att det var den sextonde, riktigt varf\u00f6r vet jag inte. Kan lika g\u00e4rna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland f\u00e5r man liksom f\u00f6r sig n\u00e5got alldeles best\u00e4mt, till&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12,20],"tags":[],"class_list":["post-238","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-skrivande","category-smakprov"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=238"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/238\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":536,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/238\/revisions\/536"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=238"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=238"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}