{"id":209,"date":"2013-06-27T10:03:26","date_gmt":"2013-06-27T10:03:26","guid":{"rendered":"http:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=209"},"modified":"2014-04-17T17:30:03","modified_gmt":"2014-04-17T17:30:03","slug":"host","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/host\/","title":{"rendered":"h\u00f6st"},"content":{"rendered":"

Den 10 oktober 2012\"aspar4webb\"<\/a><\/strong><\/p>\n

Det var en underbar h\u00f6stdag ig\u00e5r. Vi tog pendelt\u00e5get till Sollentuna och promenerade fr\u00e5n stationen till Edviks konsthall. En g\u00e5ngv\u00e4g tog oss till stranden och jag vet inte alls vilket vatten det var. M\u00e4laren? Nej, det \u00e4r v\u00e4l \u00d6stersj\u00f6n. En l\u00e5ngsmal vik d\u00e4r slottet Edsberg med sin lummiga omgivning st\u00e5tar l\u00e4ngst in. Vitkindade g\u00e4ss en masse svepte f\u00f6rbi p\u00e5 l\u00e5g h\u00f6jd, skriande, flaxande. A tyckte n\u00e4stan det var hotfullt, sa att t\u00e4nk om de skiter \u2013 hon sprang i skydd under tr\u00e4d som \u00e4nnu hade mycket l\u00f6v, men f\u00e4rgerna sprakade, och marken t\u00e4ckt av gulr\u00f6tt, mycket l\u00f6nn var det. De tretaggiga blad man s\u00e5 v\u00e4l k\u00e4nner igen varje h\u00f6st och som med sina f\u00e4rger markerar den sommarens slut och en ny \u00e5rstids b\u00f6rjan. Den v\u00e5r de svaga kallar h\u00f6st. Vi upplevde en fin dag. Sol, f\u00e5glar, vatten, f\u00e4rger, promenad i ok\u00e4nda trakter.<\/p>\n

Konsthallen l\u00e5g p\u00e5 andra sidan viken, det var v\u00e4l drygt tv\u00e5 kilometer fr\u00e5n stationen i Sollentuna. Medan Edsbergs slott i princip bara var en enda byggnad, gul och inte s\u00e4rskilt imponerande som slott betraktat, inga tinnar och torn, inget som fick tankarna att g\u00e5 till borg, riddare eller f\u00f6rsvar av viken och vattnet, s\u00e5 var konsthallen en rej\u00e4l g\u00e5rd best\u00e5ende av flera byggnader. S\u00e4kert hade det varit en bondg\u00e5rd. Stallet var iordninggjort med vitm\u00e5lade fr\u00e4scha spiltor och en fotoutst\u00e4llning d\u00e4r varje spilta hade sitt foto. Den sade mig ingenting. Hade fotografen tagit milj\u00f6foton och sedan jobbat p\u00e5 lite i Photoshop? Ingen aning, det intresserade mig inte.<\/p>\n

I sj\u00e4lva konsthallen fanns den utst\u00e4llning som A ville se. Jag k\u00e4nde absolut inte till konstn\u00e4ren och A kunde egentligen inte s\u00e4ga varf\u00f6r hon lagt hans namn p\u00e5 minnet; Tom Krestesen. En dansk f\u00f6dd 1927 som redan vid 18 \u00e5rs \u00e5lder flyttade till Nacka och tydligen bott d\u00e4r sedan dess. Namnet p\u00e5 utst\u00e4llningen var Extas, men det var mycket lite som fick mig att associera till just det. Det som var mest i\u00f6gonenfallande vara hans groteska m\u00f6rka ansikten, ibland m\u00e5lade p\u00e5 tr\u00e4. Hans oljor p\u00e5 duk eller papper, och s\u00e4kert de p\u00e5 tr\u00e4 ocks\u00e5, var mycket gjorda med kniv. Om man gick riktigt n\u00e4ra och s\u00e5g p\u00e5 de ofta f\u00f6rtvivlade ansiktena uppl\u00f6stes de och blev bara till ett sammelsurium av f\u00e4rger, ett f\u00e4rgkludd, f\u00f6rst p\u00e5 avst\u00e5nd framtr\u00e4dde det konstn\u00e4ren ville skildra, vilket framgick av namnet p\u00e5 tavlan. \u201dEnsam\u201d var verkligen stark. \u201dInkvisit\u00f6ren\u201d framstod som grym och k\u00e4nslokall. Intill just den senare en m\u00e5lning av den utsatte vars groteska ansikte verkligen utstr\u00e5lade sm\u00e4rta och utsatthet. Men, som sagt, denna konst m\u00e5ste betraktas p\u00e5 h\u00e5ll. \u00c4r det s\u00e5 vi ska t\u00e4nka om verkligheten ocks\u00e5? Att den m\u00e5ste ses p\u00e5 ett avst\u00e5nd f\u00f6r att framtr\u00e4da p\u00e5 ett s\u00e4tt som vi kan uppfatta ger den inneh\u00e5ll och mening? Kommer vi f\u00f6r n\u00e4ra uppl\u00f6ses allt och blir obegripligt. Inget f\u00f6rst\u00e5eligt, bara ett sammelsurium av f\u00e4rger. Det k\u00e4nns som en delvis os\u00e4ker liknelse. I livet m\u00e5ste nog visa saker vara i verklig n\u00e4rbild, n\u00e4rheten \u00e4r det som m\u00f6jligg\u00f6r tydlighet och f\u00f6rst\u00e5else. Hur var det hon sa min gamla metodikl\u00e4rare p\u00e5 Socialh\u00f6gskolan i Ume\u00e5, kanske var det 1969. \u201dN\u00e4r man arbetar med m\u00e4nniskor \u00e4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt att pendla mellan n\u00e4rhet och distans.<\/i>\u201d\u00a0 Och hon \u00e5sk\u00e5dliggjorde det genom att fatta tag i h\u00f6ger armled med v\u00e4nster hand, l\u00e4t underarmen sv\u00e4nga fram och tillbaka. Det \u00e4r f\u00f6rvisso n\u00e5got jag \u00e5terber\u00e4ttat med viss ironi ett antal g\u00e5nger, men visst hade hon r\u00e4tt. Empati som \u00e4r s\u00e5 viktigt att uppleva i en hj\u00e4lpande relation kr\u00e4ver nog n\u00e4rhet, medan den ibland hj\u00e4rtl\u00f6sa och kompromissl\u00f6sa klarsyn som ocks\u00e5 beh\u00f6vs f\u00f6r att m\u00f6jligg\u00f6ra f\u00f6r\u00e4ndring, ocks\u00e5 \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig. Och tydligheten \u00e5stadkommer helt s\u00e4kert distans, och m\u00f6jligen ocks\u00e5 tv\u00e4rtom. Det vill s\u00e4ga, klarhet och sk\u00e4rpa kan inte \u00e5stadkommas utan ett visst avst\u00e5nd. Det \u00e4r v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r jag tycker att Aase Bergs ord om empati och intelligens \u00e4r s\u00e5 tr\u00e4ffande. De m\u00e5ste b\u00e5da vara n\u00e4rvarande. Utan det ena blir man om\u00e4nsklig, utan det andra en am\u00f6ba.<\/p>\n

A fastnade f\u00f6r n\u00e5gra landskapsm\u00e5lningar i olja, hon sa att de gav henne nya infallsvinklar p\u00e5 sitt eget m\u00e5leri. Du kommer att se detta i mina tavlor, sa hon och s\u00e5g s\u00e5 d\u00e4r underbar ut som hon ofta g\u00f6r vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen. Det \u00e4r n\u00e5got med munnen, den d\u00e4r skrattgropen h\u00f6ger om munnen. H\u00e5ret som faller p\u00e5 ett s\u00e4rskilt intagande s\u00e4tt. Jag kunde f\u00f6rst\u00e5 vad hon menade, det fanns ett sl\u00e4ktskap i dessa abstrakta bilder. Kunde ha varit hon som gjort dem. Och kanske inte. Jag \u00e4lskar f\u00f6r \u00f6vrigt n\u00e4r hon m\u00e5lar. Det \u00e4r n\u00e5got som g\u00f6r mig s\u00e5 lugn och lycklig. Hon st\u00e5r vid arbetsbordet med penslar och f\u00e4rger, kliver bak\u00e5t, g\u00f6r sina utfall mot dukarna. Jag beh\u00f6ver inte se p\u00e5 henne, hon finns d\u00e4r och just detta f\u00f6rs\u00e4krar mig om att livet \u00e4r v\u00e4rt att leva, att jag \u00e4r v\u00e4rd att leva. Det \u00e4r kanske underligt, men s\u00e5 k\u00e4nns det. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig sitta i d\u00e4cksstolen framf\u00f6r kaminen och ser henne d\u00e4r borta. Sj\u00e4lv skriver jag eller l\u00e4ser.<\/p>\n

N\u00e4r vi stod i begrepp att l\u00e4mna konsthallen tog jag ett mobilfoto av en text p\u00e5 v\u00e4ggen. Tom Kresteson hade tydligen sagt det: Man \u00e4r en produkt av det man k\u00e4nt, \u00e4lskat och upplevt.<\/em> Vi diskuterade det p\u00e5 v\u00e4gen hem och var inte riktigt befryndade med det s\u00e4ttet att uttrycka sig. F\u00f6rvisso har k\u00e4rlek, andra k\u00e4nslor och \u00e4ven upplevelser en betydelse f\u00f6r vilka vi \u00e4r, men ordet produkt antyder ju att vi \u00e4r skapade av dessa saker. Att vi inte sj\u00e4lva har n\u00e5got med skapandet av oss sj\u00e4lva. Produkt \u00e4r ett d\u00e5ligt valt ord, m\u00e4nniskan reduceras till n\u00e5got viljel\u00f6st, ett offer f\u00f6r omst\u00e4ndigheter, ett resultat. Vi menade nog b\u00e5da att uttrycket saknar m\u00e4nniskans ob\u00e4ndiga vilja och f\u00f6rm\u00e5ga att skapa sig sj\u00e4lv, att trots omst\u00e4ndigheter som borde dragit iv\u00e4g en \u00e5t ett visst h\u00e5ll, g\u00f6ra motst\u00e5nd och bli n\u00e5got helt annat. Motst\u00e5nd och egen vilja saknas i uttrycket.<\/p>\n

Vi gick arm i arm och livet var gott, solen v\u00e4rmde och vi handlade i Sollentuna centrum. A tyckte jag verkade bli less p\u00e5 handlandet, men det var inte s\u00e5. Jag b\u00e4r s\u00e5 g\u00e4rna b\u00e5de yoghurt och badskum till barnbarnen liksom frukt, mj\u00f6lk och kryddor. Sex minuter till pendeln gick. Metallsoffan var kall, men tiden gick fort.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 10 oktober 2012 Det var en underbar h\u00f6stdag ig\u00e5r. Vi tog pendelt\u00e5get till Sollentuna och promenerade fr\u00e5n stationen till Edviks konsthall. En g\u00e5ngv\u00e4g tog oss till stranden och jag vet inte alls vilket vatten det var. M\u00e4laren? Nej, det \u00e4r v\u00e4l \u00d6stersj\u00f6n. En l\u00e5ngsmal vik d\u00e4r slottet Edsberg med sin lummiga omgivning st\u00e5tar l\u00e4ngst…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[12,15],"tags":[],"class_list":["post-209","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-skrivande","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/209","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=209"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/209\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":542,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/209\/revisions\/542"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=209"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=209"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=209"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}