{"id":12477,"date":"2020-03-05T06:20:36","date_gmt":"2020-03-05T06:20:36","guid":{"rendered":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=12477"},"modified":"2020-03-05T06:25:11","modified_gmt":"2020-03-05T06:25:11","slug":"om-metaforer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/om-metaforer\/","title":{"rendered":"Om metaforer"},"content":{"rendered":"\n

Ibland blir jag v\u00e4l lite \u00f6verdriven, men jag t\u00e4nker mycket p\u00e5 hur jag f\u00f6rh\u00e5ller mig till spr\u00e5ket. S\u00e5 n\u00e5gra reflektioner om metaforer och specifikt de som har med naturen att g\u00f6ra kommer h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\u201dM\u00e4nniskan har inga r\u00f6tter, hon har f\u00f6tter\u201d sa en kollega\ntill mig en g\u00e5ng. Han sa ocks\u00e5: \u201dJag \u00e4r v\u00e4l ingen j\u00e4vla v\u00e4xt!\u201d, tillade han\nsk\u00e4mtsamt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

Vi kom aldrig att tala mer djupg\u00e5ende om vad detta kunde\nt\u00e4nkas betyda. Jag tolkade honom \u2013 med hans flyktingbakgrund \u2013 s\u00e5 att det som\negentligen mest utm\u00e4rker m\u00e4nniskan \u00e4r hennes f\u00f6rm\u00e5ga till f\u00f6rflyttning och\n\u00f6verlevnad, snarare \u00e4n hennes str\u00e4van att vara kvar p\u00e5 en och samma plats. Det\n\u00e4r inte sv\u00e5rt att sympatisera med detta. M\u00e4nniskan har sannerligen brett ut sig\n\u00f6ver hela jordklotet och anpassat sig till de mest skiftande f\u00f6rh\u00e5llanden, fr\u00e5n\nkylan i norr till v\u00e4rmen i s\u00f6der, fr\u00e5n \u00f6st till v\u00e4st, f\u00f6rflyttat sig till fots\noch med flytetyg. I dessa flyktingtider visar m\u00e5nga m\u00e4nniskor fr\u00e5n andra l\u00e4nder\nen enast\u00e5ende f\u00f6rm\u00e5ga att skapa sig rimliga liv p\u00e5 nya platser, till och med\nd\u00e4r de av alltf\u00f6r m\u00e5nga idag, \u00e4ven i Sverige, blir utsatta f\u00f6r rasism och\ndiskriminering. S\u00e5 visst har vi f\u00f6tter! <\/p>\n\n\n\n

Metaforer om m\u00e4nniskans karakt\u00e4r och f\u00f6rh\u00e5llande till sin\nindividuella historia, sina minnen, \u00e4r m\u00e5nga. Flera ansluter till naturen; det\n\u00e4r r\u00f6tter, \u00e5rsringar, djur, v\u00e4der och vind. Det handlar om beteenden (\u201ddarra\nsom ett aspl\u00f6v\u201d, \u201dsitta och uggla\u201d, \u201dstolt som en tupp\u201d, \u201dsnabb som vinden\u201d)\ns\u00e5v\u00e4l som egenskaper (\u201drotad i sin hembygd\u201d, \u201dblyg som en viol\u201d, \u201dlistig som en\nr\u00e4v\u201d, \u201denvis som en \u00e5sna\u201d, \u201dett riktigt yrv\u00e4der\u201d). <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det g\u00e4ller det d\u00e4r med r\u00f6tter eller f\u00f6tter \u00e4r det n\u00e5got\nsom st\u00f6r mig. Det f\u00f6rsta handlar om att m\u00e4nniskan knappast \u00e4r bara en enda sak.\nOm man vill kunde man s\u00e4ga att hon har (och \u00e4r) b\u00e5de r\u00f6tter och f\u00f6tter. Det finns\nf\u00f6rvisso m\u00e5nga som \u00e4r \u201drotade\u201d i sin hembygd, men andra vill flytta p\u00e5 sig och\n\u00e5terv\u00e4nder aldrig till platsen d\u00e4r de f\u00f6ddes eller v\u00e4xte upp. \u00c5ter andra har\nredan under barndomen flyttat runt mycket och har flera m\u00f6jligheter (eller\nom\u00f6jligheter) att kalla n\u00e5got \u201dhemma\u201d. M\u00e4nniskor som tvingats fly har nog ofta\nett ambivalent f\u00f6rh\u00e5llande till sitt ursprung; de kan \u00e4lska det nya landet och\ntrivas utm\u00e4rkt p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Men de kan ocks\u00e5 hysa en b\u00e5de nostalgisk och\nf\u00f6rtvivlad k\u00e4rlek och l\u00e4ngtan till \u201dhemlandet\u201d och dess levnadss\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

Om man s\u00e5ledes framh\u00e4ver rotmetaforen och gl\u00f6mmer f\u00f6tterna,\nblir det f\u00f6r mig lite halvsanning, b\u00e5de vad g\u00e4ller m\u00e4nniskans natur och hur\nenskilda m\u00e4nniskor fungerar.<\/p>\n\n\n\n

Det andra \u00e4r sj\u00e4lva begreppet rot. Metaforen s\u00e4ger att m\u00e4nniskan,\nlikt en v\u00e4xt, har r\u00f6tter, \u00e4r fast f\u00f6rankrad i jorden, eventuellt utan m\u00f6jlighet\natt komma loss utan att d\u00f6 av rotl\u00f6shet. <\/p>\n\n\n\n

Mina inv\u00e4ndningar och reflektioner \u00e4r flera. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

Metaforen tar inte h\u00e4nsyn till att det finns v\u00e4xter som har\nluftr\u00f6tter eller hur s\u00e5dana luftr\u00f6tter ibland f\u00f6rvandlas till \u201dvanliga\u201d r\u00f6tter (som\nhos Banyantr\u00e4det). H\u00e4r har vi en intressant aspekt av rotliknelsen; hur den\nr\u00f6rliga luftroten n\u00e5r marken och f\u00f6rankras d\u00e4r, samtidigt som v\u00e4xten forts\u00e4tter\natt producera nya luftr\u00f6tter (r\u00f6relse, f\u00f6rflyttning, utbredning). Men denna aspekt\nfinns inte i den vanliga betydelsen av att vara \u201drotad\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Rotens betydelse f\u00f6r, och f\u00f6rh\u00e5llande till, v\u00e4xten \u00e4r ocks\u00e5 lite olika f\u00f6r skilda v\u00e4xter. Men \u00e4ven f\u00f6r svampar (som inte r\u00e4knas som v\u00e4xt). De svampar vi ser och eventuellt plockar i skogen \u00e4r bara n\u00e5got h\u00f6gst tillf\u00e4lligt, det mesta av svamparna \u00e4r r\u00f6tterna, mycelet. Det \u00e4r livsviktigt f\u00f6r m\u00e5nga v\u00e4xter och f\u00f6r nedbrytning av organiskt material. H\u00e4r kanske man kan se roten som den egentliga, grundl\u00e4ggande livsformen, snarare \u00e4n den kortlivade, men goda trattkantarellen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

Kanske \u00e4r det ocks\u00e5 s\u00e5 med m\u00e5nga v\u00e4xter, att roten \u00e4r\nviktigast. Morot, pepparrot, potatiskn\u00f6len\u2026 Att vara \u201drotad\u201d som en potatisv\u00e4xt\n\u00e4r knappast det man t\u00e4nker p\u00e5. Men h\u00e4r kunde finnas helt andra m\u00f6jligheter att associera:\nupplockad som en potatis, blasten sl\u00e4ngd f\u00f6r att multna, den skarpa smaken av\npepparroten, moroten som m\u00e5ste gallras\u2026<\/p>\n\n\n\n

Inte heller denna infallsvinkel finns med i rotmetaforen \u00e4ven\nom den kanske kunde g\u00f6ra det.<\/p>\n\n\n\n

Vidare: Det \u00e4r egentligen underligt att anv\u00e4nda rotmetaforen d\u00e5\njag inbillar mig att det man egentligen menar \u00e4r att en plats \u00e4r betydelsefull,\natt den ing\u00e5r i ens personliga historia, karakt\u00e4r och personlighet. Att en\nplats, eller flera, p\u00e5 det viset \u00e4r en del en sj\u00e4lv \u00e4r ju inte m\u00e4rkligt, inte\nheller att vissa av dem, kanske den d\u00e4r man v\u00e4xte upp, \u00e4r viktigare \u00e4n andra. Varf\u00f6r\ndet skulle handla om att man har r\u00f6tter \u00e4r f\u00f6r mig fr\u00e4mmande. Varf\u00f6r ska man f\u00f6rklara\nsin k\u00e4rlek, sin goda k\u00e4nsla, sina fina upplevelser och minnen, med rotmetaforen?\n\u00c4r det en k\u00e4nsla av att sitta fast? Att inte komma d\u00e4rifr\u00e5n? Och tolkar man detta\npositivt eller negativt? <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

Ytterligare en kommentar: \u201dSverigedemokraterna har sina r\u00f6tter\ni nazismen\u201d, \u00e4r inte bara ett vanligt p\u00e5st\u00e5ende, det \u00e4r ocks\u00e5 sant. Men inte\nheller h\u00e4r \u00e4r metaforen bra. Vilken slags r\u00f6tter \u00e4r det? Nazismen \u00e4r mycelet\noch partiet svampen? Nazismen \u00e4r s\u00e4ttpotatisen och partiet \u00e4r blasten? Sk\u00e4mt\n\u00e5sido f\u00f6resl\u00e5r jag i detta fall att man s\u00e4ger som det \u00e4r i st\u00e4llet f\u00f6r att\nprata om r\u00f6tter: N\u00e4r SD bildades fanns det en klar anknytning till nazismen,\nman kan till och med s\u00e4ga att partiet har sitt ursprung i den ideologin.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

En annan naturmetafor \u00e4r den om att m\u00e4nniskan, liksom tr\u00e4den, har \u00e5rsringar. En sympatisk liknelse i den meningen att den syftar till att visa att vi inom oss har alla v\u00e5ra \u00e5ldrar, samtidigt. Vi kan d\u00e4rf\u00f6r ha tillg\u00e5ng till dessa om vi \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r det, bejakar barnet eller ungdomen i oss. Det kan g\u00f6ra oss mer hela, skulle man kunna s\u00e4ga. <\/p>\n\n\n\n

Mirjam Tuominen skriver om n\u00e5got liknande i sin novell \u201dJan & Marietta\u201d. Hon l\u00e5ter en h\u00e4xa ber\u00e4tta om sina tankar: <\/p>\n\n\n\n

M\u00e4nniskan var i sj\u00e4lva verket en enhet f\u00f6r allt som levde, hon bestod inte endast av det rent m\u00e4nskliga, hennes s\u00e4rart var just att hon inom sig hade berg och sj\u00f6ar. F\u00e4lt och \u00e4ngar, skogar och \u00f6knar, jord och hav, spegelbilden av varje djur och varje v\u00e4xt\u201d.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

Tuominen har ocks\u00e5\nen bild av hur varje m\u00e4nniska inom sig har ett tr\u00e4d, ett omr\u00e5de som h\u00e4xan\nbeskriver som ett \u201d\u2026 fridlyst, stilla\nomr\u00e5de, som kunde hj\u00e4lpa henne att \u00e5terh\u00e4mta balansen<\/em>\u201d. Hon skriver om olika\nslags tr\u00e4d, s\u00e5dana som kan b\u00f6ja sig f\u00f6r vinden eller st\u00e5 starkt och ibland brytas.\nAllt som allt vackra metaforer som v\u00e4cker tankar om m\u00e4nniskans natur och f\u00f6rh\u00e5llande\ntill sin omv\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n

Men \u00e5ter till \u00e5rsringarna. Denna liknelse haltar n\u00e5got trots att\nden \u00e4r tilltalande med sin id\u00e9 om att vi har all v\u00e5r historia inom oss,\ntillg\u00e4nglig om vi bara vill och kan.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5rsringar hos ett tr\u00e4d \u00e4r fasta och of\u00f6r\u00e4nderliga. Den \u00e5rsring\nsom skapats f\u00f6r\u00e4ndras inte. S\u00e5 \u00e4r det inte med oss m\u00e4nniskor. V\u00e5ra minnen av barndom\noch andra upplevelser befinner sig i st\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring. Inte f\u00f6r inte skrivs\ndet b\u00f6cker som Kjell Espmarks \u201dMinnena ljuger\u201d. Han s\u00e4ger att vi minns bak\u00e5t \u201di ljuset av de vi blev<\/em>\u201d. S\u00e5ledes \u00e4r de \u00e5rsringar\nvi m\u00e4nniskor b\u00e4r inom oss r\u00f6rliga, f\u00f6r\u00e4nderliga i samspelet med andra och i en\neftertanke som skiftar fokus beroende p\u00e5 v\u00e5ra personliga omst\u00e4ndigheter. <\/p>\n\n\n\n

Ett tr\u00e4d kan ruttna och d\u00f6 inifr\u00e5n sin k\u00e4rna, de f\u00f6rsta \u00e5rsringarna, det vet alla som agerat skogsarbetare. P\u00e5 s\u00e5 vis kan f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6r\u00e4ndring ske \u00e4ven inom ett tr\u00e4d, \u00e5rsringar f\u00f6rsvinna i sin ursprungliga form. Det \u00e4r ju likt oss m\u00e4nniskor, men kanske inte n\u00e4r det g\u00e4ller de innersta ringarna. N\u00e4r vi blir gamla brukar barndomen bli, eller \u00e5tminstone uppfattas bli, tydligare och viktigare, snarare \u00e4n ruttna bort. Gamla minnen dyker upp, de senaste \u00e5rsringarna blir mindre betydelsefulla.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ibland blir jag v\u00e4l lite \u00f6verdriven, men jag t\u00e4nker mycket p\u00e5 hur jag f\u00f6rh\u00e5ller mig till spr\u00e5ket. S\u00e5 n\u00e5gra reflektioner om metaforer och specifikt de som har med naturen att g\u00f6ra kommer h\u00e4r. \u201dM\u00e4nniskan har inga r\u00f6tter, hon har f\u00f6tter\u201d sa en kollega till mig en g\u00e5ng. Han sa ocks\u00e5: \u201dJag \u00e4r v\u00e4l ingen j\u00e4vla…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":12478,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[21,12,15],"tags":[],"class_list":["post-12477","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-essa","category-skrivande","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12477","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12477"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12477\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12493,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12477\/revisions\/12493"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media\/12478"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12477"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12477"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12477"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}