{"id":1144,"date":"2017-09-16T17:22:47","date_gmt":"2017-09-16T17:22:47","guid":{"rendered":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=1144"},"modified":"2020-01-20T10:09:33","modified_gmt":"2020-01-20T10:09:33","slug":"omlasning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/omlasning\/","title":{"rendered":"Oml\u00e4sning: Camus och Kert\u00e9sz"},"content":{"rendered":"

Det kan vara en bra id\u00e9 att \u00e5terv\u00e4nda till b\u00f6cker man l\u00e4st som ung. Med \u00f6kad livserfarenhet och l\u00e4serfarenhet liksom vidgade kunskaper om allt mellan himmel och jord, kommer texter och ber\u00e4ttelser att framtr\u00e4da i nytt ljus. Man ser saker man inte sett f\u00f6rr, man kopplar ihop en boks \"\"<\/a>inneh\u00e5ll med nya yttre h\u00e4ndelser och s\u00e5dant man sj\u00e4lv upplevt i sitt liv.<\/p>\n

 <\/p>\n

En ung m\u00e4nniska kan vara en mycket god l\u00e4sare, intensiv, hungrig och t\u00f6rstig efter orden, slukande b\u00f6cker i ett h\u00f6gt tempo ibland med en k\u00e4nsla av berusning. Alltid n\u00e4ra till de stora k\u00e4nslorna, totalt f\u00f6rd\u00f6mande eller okritiskt ber\u00f6mmande. Det ljumma, eftert\u00e4nksamma och balanserade var \u00e5tminstone f\u00f6r mig som ung l\u00e4sare knappast en infallsvinkel jag h\u00f6ll h\u00f6gt. B\u00f6cker som jag i mitt liv utsatt f\u00f6r denna sorts l\u00e4sande och som i n\u00e5gon mening betraktas som klassiker eller \u00e5tminstone mycket bra, tycker jag f\u00f6rtj\u00e4nar en ny chans. Det \u00e4r b\u00e5de de och jag v\u00e4rda. S\u00e5 nyss kom jag, kanske mest av en slump, att l\u00e4sa om Fr\u00e4mlingen<\/em> av Albert Camus (1942) och d\u00e4refter Mannen utan \u00f6de <\/em>av Imre Kert\u00e9sz (1957). Att de faktiskt h\u00e4ngde ihop visste jag inte f\u00f6rr\u00e4n jag b\u00f6rjade skriva detta och g\u00f6ra en del efterforskningar.<\/p>\n

Det starkaste k\u00e4nsla jag genast drabbas av n\u00e4r jag b\u00f6rjar l\u00e4sa Fr\u00e4mlingen<\/em>, \u00e4r obehag. Det finns n\u00e5got s\u00e5 olustigt \u00f6ver huvudpersonens karakt\u00e4r, vilket omedelbart blir uppenbart. Inte bara genom den ber\u00f6mda inledningsmeningen om att mamman d\u00f6tt, – ”Idag dog mamma. Eller kanske ig\u00e5r; jag vet inte.<\/em>” – utan ocks\u00e5 genom ett avskalat, tomt ekande spr\u00e5k. Detta s\u00e4tt att skriva \u00e4r konsekvent genomf\u00f6rt i hela boken och medverkar p\u00e5 ett starkt s\u00e4tt att spegla den unge Mersault och hans liv. Detta liv som inte synes ha n\u00e5gon mening eller m\u00e5l och som han p\u00e5 ett distanserat s\u00e4tt l\u00e5ter styras av slump och andra m\u00e4nniskors infall eller illvilja. Ber\u00e4ttarjaget tycks mig vara ett tomt skal, utan egentlig egen drivkraft. Att han inte har n\u00e5gra ambitioner eller dr\u00f6mmar framst\u00e5r s\u00e5 tydligt s\u00e5v\u00e4l i hans k\u00e4rleksliv (vilket \u00e4r utan verklig k\u00e4rlek) och arbetslivet (d\u00e4r han avvisar ett f\u00f6rslag om karri\u00e4r och b\u00e4ttre anst\u00e4llning).<\/p>\n

\u00c4ven om man inte l\u00e4st boken f\u00f6rut och inte vet hur det kommer att g\u00e5 ger Camus p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt l\u00e4saren en oroande k\u00e4nsla av att underg\u00e5ngen \u00e4r oundviklig. Fr\u00e4mlingskapet inf\u00f6r andra och tillvaron sk\u00e4rps alltmer f\u00f6r att slutligen kulminera i ett totalt avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n sj\u00e4lva livet. Det \u00e4r absurt att Mersault i sin sista stund i f\u00e4ngelset d\u00e4r han v\u00e4ntar p\u00e5 sin avr\u00e4ttning, finner tr\u00f6st i det faktum att en m\u00e4nniskomassa som ska bevittna bilans fall \u00e4nd\u00e5 kommer att minska hans ensamhet. \u201dF\u00f6r att allt m\u00e5 bli fullbordat, f\u00f6r att jag ska k\u00e4nna mig mindre ensam, \u00e5terst\u00e5r det mig att \u00f6nska ett det kommer m\u00e5nga \u00e5sk\u00e5dare till min avr\u00e4ttning, och att de h\u00e4lsar mig med hatfulla skr\u00e4n.<\/em>\u201d<\/p>\n

N\u00e4r jag s\u00e5 direkt efter\u00e5t l\u00e4ste Mannen utan \u00f6de <\/em>fick jag en tanke om likheter mellan de tv\u00e5 romanernas ber\u00e4ttarjag. \u00c4ven p\u00e5 andra s\u00e4tt tyckte jag mig uppleva en slags sl\u00e4ktskap. Detta var kanske inte s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt visade det sig n\u00e4r jag b\u00f6rjade unders\u00f6ka saken. Imre Kert\u00e9sz blev definitivt p\u00e5verkad av att l\u00e4sa Fr\u00e4mlingen <\/em>n\u00e4r han kom \u00f6ver den p\u00e5 1950-talet. Han har beskrivit det som att han blev drabbad av romanen och kanske fann han d\u00e4r ett s\u00e4tt att n\u00e4rma sig den ber\u00e4ttelseform och stil han f\u00f6rs\u00f6kte hitta f\u00f6r skriva om sina egna erfarenheter av koncentrationsl\u00e4gren[1]<\/a>.<\/p>\n

Gy\u00f6rgy Keres heter den blott 14-\u00e5rige judiske pojken i Mannen utan \u00f6de<\/em>, som i Budapest 1944 tillsammans med andra ungdomar tvingas ur sin skolbuss och aningsl\u00f6st och of\u00f6rst\u00e5ende (inte f\u00f6r oss l\u00e4sare givetvis \u2013 vi vet alltf\u00f6r v\u00e4l vad som p\u00e5gick) f\u00e5r p\u00e5b\u00f6rja en resa tillsammans med tusentals andra i tr\u00e5nga utrymmen p\u00e5 godst\u00e5g d\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandena \u00e4r f\u00f6rnedrande el\u00e4ndiga. Som l\u00e4sare k\u00e4nner man igen alla sm\u00e5 steg av avf\u00f6rm\u00e4nskligande som i intensifierad takt kommer leda till vidrigt tv\u00e5ngsarbete, misshandel, tortyr, sv\u00e4lt och gaskamrar. Eftersom vi numera k\u00e4nner historien om nazisternas koncentrationsl\u00e4ger fylls jag \u00e4ven h\u00e4r av ett omedelbart obehag vid l\u00e4sningens b\u00f6rjan, och s\u00e4ttet att skriva ur den omedvetne och kanske f\u00f6rnekande ton\u00e5ringens perspektiv, skapar en underg\u00e5ngsk\u00e4nsla precis som i Fr\u00e4mlingen<\/em>. Man vet att det kommer att g\u00e5 illa.<\/p>\n

H\u00e4r finns dock inte den tomhet som Camus roman karakt\u00e4riseras av, utan snarare ett n\u00e4stan sympatiskt resonerande hos ber\u00e4ttarjaget som \u00e4r stor\u00f6gt, f\u00f6rv\u00e5nat och \u00e4ven pr\u00e4glat av en viss f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur saker m\u00e5ste g\u00e5 till. N\u00e4r de anl\u00e4nder till koncentrationsl\u00e4gret i Auschwitz blir de avkl\u00e4dda, rakade p\u00e5 huvudet, under armarna och kring k\u00f6nsdelarna. \u201dJag var \u00f6verraskad och lite arg ocks\u00e5 \u2013 men jag ins\u00e5g ju ocks\u00e5 att det vore l\u00f6jligt att h\u00e4nga upp sig p\u00e5 en s\u00e5dan sm\u00e5sak, egentligen.<\/em>\u201d<\/p>\n

Tillsammans med m\u00e5nga andra blir pojken sedan f\u00f6rflyttad till Buchenwald via ytterligare en tredagars resa i en tr\u00e5ng godsvagn. F\u00f6r en l\u00e4sare som vet att detta koncentrationsl\u00e4ger b\u00e5de experimenterade medicinskt med sina f\u00e5ngar, tvingade de tv\u00e5hundrafemtio tusen till slavarbete, att \u00e5tminstone femtio tusen dog av sjukdomar, undern\u00e4ring eller blev avr\u00e4ttade, \u00e4r det verkligen en underlig k\u00e4nsla att l\u00e4sa den unge pojkens beskrivning n\u00e4r han anl\u00e4nder. \u201dBuchenwald ligger i en kuperad trakt, uppe p\u00e5 en h\u00f6jd. Luften \u00e4r ren, ett omv\u00e4xlande landskap, omgivet av skogar och med lantliga hus med r\u00f6da tegeltak i dalarna, gl\u00e4der \u00f6gat varhelst man ser.<\/em>\u201d En text som kunde varit h\u00e4mtad hur en turistbroschyr. Han \u00e4r dock inte d\u00e4r l\u00e4nge utan flyttas till Zeitz. \u00c4ven h\u00e4r beskriver f\u00f6rfattaren p\u00e5 ett icke-moraliserande s\u00e4tt alla vidrigheter som pojken och andra blir utsatta f\u00f6r.<\/p>\n

\u00d6ver huvud taget pr\u00e4glas boken av denna stil, ett i huvudsak distanserat, avskalat s\u00e4tt att helt enkelt beskriva. Utan att moralisera, utan att vara k\u00e4nslom\u00e4ssigt uppr\u00f6rd (vilket man som l\u00e4sare \u00e4nd\u00e5 blir!) Kanske kan det beskrivas som ett n\u00e4stan fotografiskt iakttagande och reflekterande. De k\u00e4nslor som Kert\u00e9sz \u00e4nd\u00e5 l\u00e5ter pojken ge uttryck f\u00f6r emellan\u00e5t, \u00e4r s\u00e5dana som n\u00e4stan f\u00f6refaller absurda i sammanhanget, till exempel l\u00e4tt irritation \u00f6ver d\u00e5liga arbetsskor. Annars \u00e4r f\u00f6rv\u00e5ning det som mest pr\u00e4glar den unge pojken. Stor\u00f6gt ser han omgivningarna, utslagna t\u00e4nder, krossade n\u00e4sor, barn som slits fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00f6r\u00e4ndrade matransoner, skorstenar och elektriska st\u00e4ngsel. Som l\u00e4sare f\u00f6rf\u00e4ras man.<\/p>\n

Bokens avslutning \u00e4r en storartad men nedsl\u00e5ende beskrivning av den unge Gy\u00f6rgy Keres hemkomst efter att ha blivit frigiven vid krigsslutet. I ett s\u00f6nderbombat Budapest tr\u00e4ffar han en v\u00e4nlig journalist som omedelbart drabbas av den unge mannens \u00f6de och vill f\u00e5 honom att ber\u00e4tta f\u00f6r tidningen. Men det avl\u00f6per inte som journalisten f\u00f6rv\u00e4ntat sig. N\u00e4r denne vill j\u00e4mf\u00f6ra l\u00e4gren med helvetets alla hemskheter, vill pojken inte f\u00f6rst\u00e5, och p\u00e5 en direkt fr\u00e5ga hur han d\u00e5 skulle beskriva dem svarar han: \u201dD\u00e5 skulle jag f\u00f6rest\u00e4lla mig det som ett st\u00e4lle d\u00e4r man inte kan ha tr\u00e5kigt\u2026<\/em>\u201d. Och han forts\u00e4tter med en utl\u00e4ggning om tiden, att f\u00f6rdriva tiden som ett fundament i upplevelsen av l\u00e4gren. Hur man stegvis skapar sig insikter i hur man m\u00e5ste leva, handla och r\u00f6ra sig. Journalisten och den unge mannen f\u00f6rst\u00e5r definitivt inte varandra. Det g\u00f6r inte heller de grannar som Gy\u00f6rgy senare har ett l\u00e5ngt samtal med. En inledande stor sympati fr\u00e5n grannarnas sida bryts gradvis ner till ett n\u00e4rmast of\u00f6rst\u00e5ende avst\u00e5ndstagande och en stark k\u00e4nsla av fr\u00e4mlingskap uppst\u00e5r hos Gy\u00f6rgy.<\/p>\n

P\u00e5 gatan d\u00e4r han vilar en stund innan han ska s\u00f6ka upp sin mor \u00f6verfalls han av en \u201dgenomtr\u00e4ngande, sm\u00e4rtsam och f\u00e5f\u00e4ng saknad\u201d<\/em> efter sin \u201d\u00e4lsklingstimme i l\u00e4gret<\/em>\u201d, det \u00e4r heml\u00e4ngtan. Som l\u00e4sare drabbas jag oerh\u00f6rt av detta. S\u00e5 sv\u00e5rt, men s\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigt att f\u00f6rst\u00e5. S\u00e5 ont det g\u00f6r att l\u00e4sa att pojken, n\u00e4sta g\u00e5ng n\u00e5gon fr\u00e5gar, t\u00e4nker ber\u00e4tta om \u201dkoncentrationsl\u00e4grens lycka<\/em>\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r jag ser inledningen p\u00e5 denna text kan jag bara konstatera att jag har alldeles r\u00e4tt: vissa b\u00f6cker som man l\u00e4st i sin ungdom b\u00f6r man definitivt \u00e5terv\u00e4nda till senare i livet. Det berikar och ber\u00f6r p\u00e5 ett helt nytt s\u00e4tt.<\/p>\n

[1]<\/a> Han beskriver detta i sin bok \u201dDossier K. En sj\u00e4lvbiografi<\/em>\u201d (2007).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det kan vara en bra id\u00e9 att \u00e5terv\u00e4nda till b\u00f6cker man l\u00e4st som ung. Med \u00f6kad livserfarenhet och l\u00e4serfarenhet liksom vidgade kunskaper om allt mellan himmel och jord, kommer texter och ber\u00e4ttelser att framtr\u00e4da i nytt ljus. Man ser saker man inte sett f\u00f6rr, man kopplar ihop en boks inneh\u00e5ll med nya yttre h\u00e4ndelser och…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1145,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[21,30,12,15],"tags":[],"class_list":["post-1144","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-essa","category-recensioner","category-skrivande","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1144","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1144"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1144\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8173,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1144\/revisions\/8173"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1145"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1144"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1144"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1144"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}