{"id":1129,"date":"2017-09-14T06:24:30","date_gmt":"2017-09-14T06:24:30","guid":{"rendered":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/?p=1129"},"modified":"2017-11-10T15:52:45","modified_gmt":"2017-11-10T15:52:45","slug":"detta-laste-jag-pa-medborgarplatsen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/detta-laste-jag-pa-medborgarplatsen\/","title":{"rendered":"Detta l\u00e4ste jag p\u00e5 Medborgarplatsen"},"content":{"rendered":"
Den 13 september firades att F\u00f6rfattarcentrum fyller 50 \u00e5r i \u00e5r. I Stockholm genomf\u00f6rdes h\u00f6gl\u00e4sningsaktioner p\u00e5 tre platser, Medborgarplatsen, Sergels torg och Stureplan. Totalt l\u00e4ste cirka 35 f\u00f6rfattare egna texter eller framtr\u00e4dde med illustrationer. Man hade fem minuter p\u00e5 sig. Min text var ur ett p\u00e5g\u00e5ende arbete med arbetstiteln \u201dFragment s\u00f6ker sitt sammanhang<\/em>\u201d.<\/pre>\n
\"\"<\/a>En man och en kvinna m\u00f6ts efter m\u00e5nga \u00e5r. Sitter och dricker en \u00f6l p\u00e5 en pub i v\u00e4ntan p\u00e5 t\u00e5g. Mannen har fortfarande, trots att l\u00e5ng tid f\u00f6rflutit, mycket d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att en g\u00e5ng ha l\u00e4mnat henne p\u00e5 ett fegt och skamligt s\u00e4tt. En bit in i samtalet som mest \u00e4r en monolog fr\u00e5n kvinnans sida, s\u00e4ger hon f\u00f6ljande<\/pre>\n
<\/p>\n
\u2014 Kommer du ih\u00e5g att jag n\u00e4mnde f\u00f6r dig att min familj flyttade mycket under min uppv\u00e4xt?<\/span><\/p>\n
Jag nickade.<\/span><\/p>\n
\u2014 Fram till strax innan gymnasiet, n\u00e4r vi flyttade hela tiden, tyckte jag att livet bestod av en massa \u201dpl\u00f6tsligt\u201d. Pl\u00f6tsligt \u00e4r allting bara n\u00e5got annat. Pl\u00f6tsligt \u00e4r man i en ny stad. Pl\u00f6tsligt g\u00e5r man i en ny skola. Pl\u00f6tsligt finns klasskamraterna inte kvar. Pl\u00f6tsligt \u00e4r det bara nya ansikten \u00f6verallt. Pl\u00f6tsligt m\u00e5ste man ta nya tag med allting. Men bara f\u00f6r en tid. Sedan blir det pl\u00f6tsligt igen.<\/span><\/p>\n
Hon drack lite.<\/span><\/p>\n
\u2014 Det \u00e4r slitna uttryck, jag vet, men en del s\u00e4ger faktiskt att hemmet \u00e4r den plats d\u00e4r de h\u00e4nger sin hatt, andra att hemma \u00e4r i hj\u00e4rtat, eller d\u00e4r ens n\u00e4ra och k\u00e4ra finns. N\u00e5gra pratar om hem i meningen ett eget bo, kanske en l\u00e4genhet som man s\u00e4tter sin pr\u00e4gel p\u00e5 genom krukv\u00e4xter eller en bokhylla.<\/span>
\n Jag antar ocks\u00e5 att tid och det som h\u00e4nder under den tiden inneb\u00e4r mycket f\u00f6r att en plats ska bli betydelseb\u00e4rande.<\/span>
\n Du vet, n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e4nniskor som kan bli ens verkliga v\u00e4nner \u00e4r gemensam historia s\u00e5 viktigt. Det m\u00e5ste finnas saker man delar med dem. Jag menar upplevelser som g\u00e5r att \u00e5terkalla och minnas, s\u00e5dant som i n\u00e5gon mening skapar b\u00e5de en sj\u00e4lv och den andre – ger ett vi, en gemenskap, en m\u00f6jlighet f\u00f6r v\u00e4nskap.<\/span>
\n N\u00e5, jag tror det \u00e4r samma sak med platsen d\u00e4r man bor. Tillr\u00e4ckligt med tid beh\u00f6vs f\u00f6r att den ska f\u00e4sta i oss, och tillr\u00e4ckligt med h\u00e4ndelser m\u00e5ste ocks\u00e5 till. Och det som h\u00e4nder b\u00f6r v\u00e4l ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got vis vara betydelsefullt \u2013 inte bara sova, \u00e4ta, skita, handla. Mera s\u00e5dant som att b\u00f6rja skolan, tr\u00e4ffa ens f\u00f6rsta skolfr\u00f6ken, komma trea i en pingisturnering och vinna en ficklampa, klasskamrater man g\u00e5r hem till, ett slagsm\u00e5l, en sprucken l\u00e4pp, tjuvr\u00f6kning. Den f\u00f6rsta kyssen. Det f\u00f6rsta jobbet.<\/span>
\n Jag tror att om en m\u00e4ngd s\u00e5dana saker sker p\u00e5 samma bostadsort, och kan f\u00f6rknippas med m\u00e4nniskor som finns kvar fr\u00e5n en dag till annan, d\u00e5, och f\u00f6rst d\u00e5, kan denna plats f\u00e5 en verklig mening, bli en plats med stort P. Och den blir en tyngd som ger m\u00e4nniskan stabilitet. Man blir som en s\u00e5dan d\u00e4r docka g\u00e5r att peta omkull, men den gungar omedelbart tillbaka i uppr\u00e4tt st\u00e4llning.<\/span><\/p>\n
\u2014 En sl\u00e5ende bild, sa jag.<\/span><\/p>\n
Det var inte sv\u00e5rt att sitta still och lyssna. Jag kunde till och med f\u00f6rest\u00e4lla mig henne som tio- elva\u00e5ring i slagsm\u00e5l med sprucken l\u00e4pp. Fast hon talade lite som en f\u00f6rel\u00e4sning. Visst var orden liksom utanf\u00f6r henne? Hon var visserligen intensiv, precis som f\u00f6rr, men det var n\u00e5got distanserat \u00f6ver s\u00e4ttet att tala. \u00c4nd\u00e5 var jag r\u00e4dd att ta samtalet vidare. Visste inte var det kunde ta v\u00e4gen. Kanske s\u00e5g hon rakt igenom mig. Den d\u00e4r intr\u00e4ngande blicken var densamma som d\u00e5, hon hade verkat s\u00e5 mogen och begripit mycket mer om mig \u00e4n jag sj\u00e4lv gjort. S\u00e4kert var det s\u00e5 nu ocks\u00e5. Precis som andra hade jag saker i mitt liv som jag ville h\u00e5lla f\u00f6r mig sj\u00e4lv, b\u00e5de k\u00e4nslor och h\u00e4ndelser. Men det var sv\u00e5rt med henne. Fast varf\u00f6r trodde jag att hon alls brydde sig om mig? Det h\u00e4r var kanske bara ett tillf\u00e4lle f\u00f6r henne att utveckla sina tankar med n\u00e5gon ville lyssna och inte avbr\u00f6t med egna funderingar. Hon stakade sig inte, tog inte om, det var inte pauser d\u00e4r hon s\u00e5g ut att undra \u00f6ver hur hon skulle forts\u00e4tta. Kanske \u00e5tergav hon rentav en skriven text n\u00e4stan utantill.<\/span><\/p>\n
Hon fortsatte.<\/span><\/p>\n
\u2014 Givetvis kan ocks\u00e5 traumatiska h\u00e4ndelser spela roll. Man kan hata en plats f\u00f6r vad som h\u00e4nt d\u00e4r. Betydelsefull, men avskydd. Krig, \u00f6vergrepp, flykt. S\u00e4kert kan ett samh\u00e4lle man tvingats l\u00e4mna vara b\u00e5de avskytt och \u00e4lskat, fyllt med nostalgiska minnen som st\u00e4ndigt \u00e5terber\u00e4ttas och st\u00e4rker uppfattningen av hur underbart d\u00e4r var och hur hemskt det var att tvingas l\u00e4mna. Kanske kan s\u00e5dana ambivalenta k\u00e4nslor ocks\u00e5 hindra en m\u00e4nniska fr\u00e5n att \u00e4lska och h\u00e4nge sig \u00e5t en ny plats. Sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen om hem och plats blir s\u00e5 problematisk att man inte kan ta till sig n\u00e5got nytt. Man varken f\u00f6rm\u00e5r eller vill.<\/span><\/p>\n
Jag sa ingenting. T\u00e4nkte att en del ocks\u00e5 fyller sin hembygd med mystik, blodslinjer och sl\u00e4ktskap. \u201dH\u00e4r har vi alltid bott \u2013 h\u00e4r har min sl\u00e4kt alltid funnits<\/em>.\u201d Och de fyller platsen med ett speciellt v\u00e4rde f\u00f6r just den egna familjen och sl\u00e4kten. Man hamnar i motsats till andra som inte anses ha samma anknytning till trakten \u2013 \u201dDetta \u00e4r inte er plats<\/em>!\u201d. Man vill inte ge nya bos\u00e4ttare samma tyngd och v\u00e4rde. De nyss anl\u00e4nda har inte samma r\u00e4tt till platsen menar man, de f\u00e5r aldrig n\u00e5gonsin kalla den sin egen p\u00e5 samma s\u00e4tt och med samma anspr\u00e5k. Man pekar med ett anklagande finger p\u00e5 fr\u00e4mlingen, ibland hatiskt. Men hur l\u00e4nge \u00e4r man nyanl\u00e4nd? Tv\u00e5 generationer? Tre eller fyra?<\/span><\/p>\n
Hon fortsatte:<\/span><\/p>\n
\u2014 M\u00e5nga jag k\u00e4nner har en slags sammanh\u00e5llen upplevelse av barndom och uppv\u00e4xt. Hemmet d\u00e4r man bodde, kamraterna, skolan, omgivningen, det verkar vara en sammanh\u00e4ngande bild. S\u00e5 \u00e4r det inte f\u00f6r mig. Allt \u00e4r fragment, enstaka polaroidbilder av diverse saker som lite slumpm\u00e4ssigt matats fram ur kameran.<\/span>
\n Men en m\u00e4nniska \u00e4r v\u00e4l mycket just den samlade historien om sig sj\u00e4lv. Den man lyckas s\u00e4tta ihop och ber\u00e4tta f\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra.<\/span><\/p>\n
Hon gjorde en kort paus.<\/span><\/p>\n
\u2014 S\u00e5 vad har d\u00e5 dessa m\u00e5nga \u201dpl\u00f6tsligt\u201d gjort med mig? Har det blivit hack i mig? Kommer jag sluta f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ihop allting \u2013 acceptera att allt \u00e4r fragmentiserat? Finns det n\u00e5got hopp i ett s\u00e5dant accepter<\/span>ande?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den 13 september firades att F\u00f6rfattarcentrum fyller 50 \u00e5r i \u00e5r. I Stockholm genomf\u00f6rdes h\u00f6gl\u00e4sningsaktioner p\u00e5 tre platser, Medborgarplatsen, Sergels torg och Stureplan. Totalt l\u00e4ste cirka 35 f\u00f6rfattare egna texter eller framtr\u00e4dde med illustrationer. Man hade fem minuter p\u00e5 sig. Min text var ur ett p\u00e5g\u00e5ende arbete med arbetstiteln \u201dFragment s\u00f6ker sitt sammanhang\u201d. En man…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"class_list":["post-1129","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-huvudmeny"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1129","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1129"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1129\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1183,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1129\/revisions\/1183"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1129"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1129"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1129"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}