![\"\"](\"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/2017-07-10-09.46.55-1.jpg\")
<\/a>Bild av ursprungstexten<\/p><\/div>\n
Han hade ingen titel, men jag tog mig friheten att d\u00f6pa den.<\/p>\n
Min far gjorde ingen karri\u00e4r inom sk\u00f6nlitteraturen. Han hade dock under en tid en uppskattad och initierad bowlingkolumn i en dagstidning i Sk\u00e5ne. Men visst r\u00f6jer denna lilla text fr\u00e5n runt 1950, en viss k\u00e4nsla f\u00f6r intrig och novellkonstens elementa.<\/p>\n
<\/a>Bild av ursprungstexten<\/p><\/div>\n
Han hade ingen titel, men jag tog mig friheten att d\u00f6pa den.<\/p>\n
<\/a><\/h1>\nav Bengt Ottelid (tidigare Bengt Olsson)<\/p>\n
Ja, nu har det o\u00e5terkalleligen skett. Det som min fru och jag talat om och planerat i flera veckor, trots ett intensivt motst\u00e5nd fr\u00e5n hela sl\u00e4kten med farmor och mormor i spetsen. Vi har gjort oss av med v\u00e5r lilla baby.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag kommer aldrig att gl\u00f6mma honom med det l\u00e5nga lockiga h\u00e5ret, som stod som en helgongloria kring hans n\u00e4pna lilla ansikte. Jag kommer heller aldrig att gl\u00f6mma att det var jag sj\u00e4lv som tvingade fram det slutliga avg\u00f6randet.<\/p>\n
Det var i g\u00e5r kv\u00e4ll jag fattade beslutet att nu skulle det ske. Vi hade nyss lagt honom i hans lilla s\u00e4ng, och sn\u00e4ll som han alltid varit somnade han genast. Ja, d.v.s. n\u00e4stan genast. F\u00f6rst skulle jag f\u00f6rst\u00e5s sitta en stund hos honom och ber\u00e4tta om ekorren som vi brukade se genom f\u00f6nstret. N\u00e4r han sedan hade somnat gick jag in till min fru, som satt i vardagsrummet sysselsatt med att stoppa strumpor och lyssna p\u00e5 radion.<\/p>\n
\u201dGerd\u201d, sa jag tungt. \u201dDet h\u00e4r g\u00e5r inte l\u00e4ngre. Vi m\u00e5ste g\u00f6ra allvar av det, hur tr\u00e5kigt det \u00e4n \u00e4r.\u201d<\/p>\n
Hon s\u00e5g hastigt upp p\u00e5 mig och ett pl\u00e5gat uttryck fl\u00f6g \u00f6ver hennes ansikte, och omedvetet gjorde hon en avv\u00e4rjande gest.<\/p>\n
\u201dNej\u201d, n\u00e4stan viskade hon. \u201dNej, kan vi inte v\u00e4nta lite till? Det kan v\u00e4l inte g\u00f6ra s\u00e5 mycket, eller hur?\u201d<\/p>\n
Jag st\u00e5lsatte mig emellertid, fast gudarna ska veta att det kostade p\u00e5.<\/p>\n
\u201dDu vet \u00e4lskling\u201d, sade jag, \u201datt vi har talat om detta alldeles f\u00f6r mycket egentligen den senaste tiden. Det vore faktiskt b\u00e4ttre f\u00f6r honom sj\u00e4lv om det skett f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Han gl\u00f6mmer snart hela saken. Det blir sv\u00e5rare f\u00f6r oss.\u201d<\/p>\n
Min fru s\u00e5g tr\u00f6tt upp p\u00e5 mig.<\/p>\n
\u201dN\u00e4r?\u201d, fr\u00e5gade hon.<\/p>\n
Jag svarade: \u201dDet \u00e4r lika bra att inte skjuta p\u00e5 det. Imorgon bitti.\u201d<\/p>\n
\u201dSkall du eller jag g\u00e5 iv\u00e4g med honom?\u201d, fr\u00e5gade hon tonl\u00f6st.<\/p>\n
Jag sk\u00e4mdes f\u00f6r att erk\u00e4nna att det sista jag ville g\u00f6ra var just detta, och d\u00e4rf\u00f6r erbj\u00f6d jag mig motvilligt att sk\u00f6ta om saken, men hon m\u00e4rkte genast hur det var fatt, och s\u00e5 kom det si att jag morgonen d\u00e4rp\u00e5 stod i f\u00f6nstret och s\u00e5g dem g\u00e5 iv\u00e4g.<\/p>\n
Han skuttade som en kalv p\u00e5 gr\u00f6nbete omkring min fru, och hans sm\u00e5 ben gick som trumpinnar. N\u00e4r de kommo till h\u00f6rnet v\u00e4nde hon sig om och s\u00e5g bevekande upp mot f\u00f6nstret, men jag skakade sakta p\u00e5 huvudet. Hon hade hela morgonen f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 mig att \u00e4ndra mening, men jag hade, trots att det n\u00e4stan v\u00e4rkte i br\u00f6stet, lyckats st\u00e5 emot locktonerna. Pojken vinkade med b\u00e5da armarna och s\u00e5g s\u00e5 glad och lycklig ut, att jag leende i bedr\u00f6velsen m\u00e5ste vinka tillbaka.<\/p>\n
S\u00e5 f\u00f6rsvann de runt h\u00f6rnet och jag gick l\u00e5ngsamt tillbaka till mitt arbetsrum och satte mig att v\u00e4nta. Kanske hade vi f\u00f6rhastat oss i alla fall? Tvivlet kom tillbaka i \u00f6kad styrka. Han var ju n\u00e4r allt kom omkring bara 2 1\/2 \u00e5r och f\u00f6rstod inte s\u00e5 mycket sj\u00e4lv \u00e4nnu. Men f\u00f6rnuftet segrade \u00e4nnu en g\u00e5ng, n\u00e4r jag t\u00e4nkte p\u00e5 hur de st\u00f6rre pojkarna p\u00e5 g\u00e5rden brukade reta honom n\u00e4r de trodde att ingen h\u00f6rde dem, och jag satte mig tillr\u00e4tta i min stol och v\u00e4ntade.<\/p>\n
Efter en tidsrymd som verkade som en evighet h\u00f6rde jag hur nyckeln sattes i ytterd\u00f6rren och jag rusade ut i tamburen, och d\u00e4r stod han stolt leende. Min stora pojke.<\/p>\n
\u201dTitta pappa\u201d, sa han, \u201dallt h\u00e5ret \u00e4r borta.\u201d<\/p>\n
Och det var det ocks\u00e5. Allt det l\u00e5nga lockiga h\u00e5ret var borta och ur overallkragen reste sig en smal pojknacke stubbad l\u00e5ngt upp p\u00e5 huvudet, men d\u00e4r var det lika knollrigt. Jag f\u00f6rstod att jag p\u00e5 morgonen f\u00f6r sista g\u00e5ngen sett v\u00e5r lilla baby, och nu stod framf\u00f6r mig en liten pojke, som var om\u00e5ttligt stolt \u00f6ver att \u201dallt h\u00e5ret var borta\u201d.<\/p>\n
\u201dVad skall mormor och farmor s\u00e4ga?\u201d, suckade min fru och tittade p\u00e5 pojken. \u201dTycker du inte att han ser lite konstig ut?\u201d<\/p>\n
Visst s\u00e5g han lite konstig ut, men han s\u00e5g ut som en grabb ska g\u00f6ra.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Min far gjorde ingen karri\u00e4r inom sk\u00f6nlitteraturen. Han hade dock under en tid en uppskattad och initierad bowlingkolumn i en dagstidning i Sk\u00e5ne. Men visst r\u00f6jer denna lilla text fr\u00e5n runt 1950, en viss k\u00e4nsla f\u00f6r intrig och novellkonstens elementa. Han hade ingen titel, men jag tog mig friheten att d\u00f6pa den. G\u00f6ra sig av…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[19,12],"tags":[],"class_list":["post-1101","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-noveller","category-skrivande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1101","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1101"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1101\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1175,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1101\/revisions\/1175"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1101"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1101"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/magnus.ottelid.se\/wordpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1101"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}