Den sjunde natten och direktör Ottelid

Eva Dahlbeck var inte bara en lysande skådespelerska, hon skrev också ett antal böcker med framgång. Jag minns henne starkast från Markurells i Wadköpng från 1968 där hon spelade mot Edvin Adolphson, utan att drunkna i hans oftast oemotståndliga närvaro. År 1966 kom hon med romanen ”Den sjunde natten: detaljer 1966″. Märkligt nog hittar man…

Om metaforer

Ibland blir jag väl lite överdriven, men jag tänker mycket på hur jag förhåller mig till språket. Så några reflektioner om metaforer och specifikt de som har med naturen att göra kommer här. ”Människan har inga rötter, hon har fötter” sa en kollega till mig en gång. Han sa också: ”Jag är väl ingen jävla…

Bli uppraggad. Minne från Gyllene Prag

Följande text skrev jag till Prags jubileumsskrift i år (den blev inte publicerad, men ingår lite redigerad i en av novellerna i Brännpunkter): Bli uppraggad. Minne från Gyllene Prag    Under några år på sjuttiotalet var jag ofta på Gyllene Prag, onsdagar eller helger. Eller både och. Ofta var det bara en början på kvällen,…

Isolera SD – försvara demokratin

Så här har jag väl tänkt. Ungefär 15-20 % av svenskar är väl rätt rasistiska av sig i största allmänhet. Inget konstigt med det. En del mer än andra, en del mer uttalat än andra. Ett parti som skickligt utnyttjar denna rasism i tider av kris, krig i världen och flyktingkatastrofer kan få dem med…

Gå på bio

Förmodligen var jag runt tio år. Jag gick längs Västerås gator med min lillebror i höger hand och min lillasyster i vänster. ASEA var ännu något som dominerade hela staden. Arbetarnas cyklar överallt. I långa rader parkerade längs stängsel och slitna tegelmurar, där innanför det okända fabrikslivet. Något mörkt, ångande, svart, smutsigt, spännande, myllrande och…

Omläsning: Camus och Kertész

Det kan vara en bra idé att återvända till böcker man läst som ung. Med ökad livserfarenhet och läserfarenhet liksom vidgade kunskaper om allt mellan himmel och jord, kommer texter och berättelser att framträda i nytt ljus. Man ser saker man inte sett förr, man kopplar ihop en boks innehåll med nya yttre händelser och…

Sven-Ingvars och three-picking

När jag hörde att Sven-Ingvars frontman Sven-Erik Magnusson precis dött – frid med honom – så mindes jag följande. I början på 1960-talet undrade jag förtvivlat hur Bob Dylan och alla andra gitarrspelare på fokmusikscenen lyckades få sitt ackompanjemang att låta så oerhört mycket. I min musikaliska närhet fanns inga som kände hemligheten med fingerspelet…