magnus ottelid

I december 2010 kommer Magnus Ottelids nya roman "Att finna Helen" på Jengel förlag.

 ”En gång när jag var liten ropade mamma från köksfönstret ut på gården som vanligt. Det var i maj någon gång, och jag har alltid tänkt att det var den sextonde, riktigt varför vet jag inte. Kan lika gärna varit den sjuttonde, eller tjugonde. Men ibland får man liksom för sig något alldeles bestämt, till exempel ett datum. I själva verket har man kanske fått det helt om bakfoten och det handlar till och med om något helt annat som man inte fattar. Fast jag var förstås sexton när jag låg med en pojke första gången. Och jag är född den sextonde april. Dessutom påstår mamma att jag föddes klockan sexton minuter över fyra på eftermiddagen. Sexton. Även om jag inte är vidskeplig precis, så tänker jag då och då att det där talet kan ha haft en viss betydelse i mitt liv. Någon gång ska jag anstränga mig att komma på mera om det. Om jag orkar.

I alla fall värmde solen den där dagen, och jag hade bara kortärmad klänning och tunna vita sockar. Det minns jag. Tjocktröjan – den blå med knäppning på ena axeln - hängde i hallen. Den skulle nog inte behövas mer även om morgonen hade varit lite kylig.”

Så börjar Helen berätta. Hon bor i Gävle, men familjen bryter upp och flyttar till Östersund. Den sjuåriga Helen tar detta mycket hårt. Det är som om något för alltid dör inom henne när hon rycks bort från en tillvaro som hon älskar. Det är en historia om förtvivlan och uppskakande händelser, men också om kärlekens möjligheter och begränsningar. Helen och Martin möts som vuxna och påbörjar trevande ett liv tillsammans. Men allt går inte som man skulle önska.

Läs mer av inledningen här >>