magnus ottelid

Så här skrev jag för ett tag sedan: ”En sak slog mig med väldig tydlighet när jag läste det inledande kapitlet i Gunnar Balgårds essäbok Norrifrån som gavs ut 1998. Så olikt det var en annan bok, nämligen Carl-Göran Ekerwalds Röster i Jämtland (2000). Olikheten jag tänkte på var naturens närvaro.” Därefter skrev jag några rader om Balgård. Men hur var det nu med Ekerwalds bok då?

En sak slog mig med väldig tydlighet när jag läste det inledande kapitlet i Gunnar Balgårds essäbok Norrifrån som gavs ut 1998. Så olikt det var en annan bok, nämligen Carl-Göran Ekerwalds Röster i Jämtland (2000). Olikheten jag tänkte på var naturens närvaro. 

Jodå, jag vet att det är en väletablerad uppfattning att naturen inte alltid uppfattats så som vi gör idag. På nätet hittar jag lätt en forskare som säger

att den svenska natursynen delvis är inlärd, och att den historiskt sett dessutom är ganska ny. Den moderna natursynen har sina rötter i den tyska romantiska rörelsen på 1800-talet. I Sverige började den formas under industrialiseringen när människor lämnade landsbygden och flyttade in till städerna.”

Min förvåning var stor när jag hittade Erik Jonssons blogg Dagarna skum. En av min ungdoms stora läsupplevelser och en bok jag ständigt återkommer till. Fantasterier och omöjlig kärlek är saker som inte lämnar mig någon ro.